42195

Det är inte att rekommendera att dela upp semestern i olika delar… Jag sitter nu mest på jobbet och pinas över längtan efter ledigheten.

Gårdagens arbetsinsats begränsades till en halv dag. På eftermiddagen var jag, Görel-älsklingen och Svärmor på begravning. Det var inte heller speciellt roligt. Jag hade i och för sig packat en väska med löparkläder för att eventuellt åka till TShM efter kaffet, men det fanns ingen lust till det när det väl var dags för det. Istället gick ovan nämnda trio till den lokala greken och åt middag. Efter middagen var det mord i Midsomer… Igen! Hur många mord kan det egentligen finnas utrymme i en liten stad. Värre än värsta vilda västern…

Ikväll är det dags för en löprunda… Det blir nog en kombinerad långdistansrunda med backträning… Nu på lunchen när jag gick ut på stan för att köpa lite lunch kände jag att benen var riktigt hoppiga och skorna studsiga… Det bådar gott inför kvällens runda. Vi får bara hoppas att regnet inte kommer tillbaka… Det har varit några riktigt rejäla skyfall de senaste dagarna. “Det var som att gud öppnade sig” (verkligt citat)

På söndag går ett av de coolaste träningspassen av stapeln. Det är Fredrika som initierat en 54km lång ultraträning mellan Hornstull och Järna. Det hade jag jättegärna varit med på om jag hade varit hemma… Men vi ska till torpet på träningsläger. F’låt! Semester, ska det vara… Sorry ’bout that!

Ryggen är rak och helt smärtfri… men kanske liite stel i rumpa/rygg…

Igår kväll gav Görel-älsklingen och jag ut på en liten kort runda… Jag har lyckats få ner Görel-älsklingen i löparträsket tror jag…

Hon har aldrig direkt varit någon löpare… Jag satte på henne mitt pulsband… Min älskling har lägre puls än vad jag har… Vi var ute i ca 3km i lugn fart bara för att få henne att vänja sig vid tanken att springa… Ömsom gick och ömsom sprang vi… Bara det att springa längre än en km är ett rekord i sig. Det var nog 20år sen senast… Hon må vara en novis i löparspåret men släpp ner henne i en bassäng och hon simmar i åttor runt de flesta. Jag kan hänga med hennes tempo i en längd. Och hon simmar i den farten i någon km… Tyvärr ger kloret i vattnet henne rejäla bihåleinflammationer, så det blir inte så ofta… Kanske ett blivande triathlon-löfte…

När hon stretchade lite tog jag och maxade en runda i motionsspåret. Det är 820m långt runt “Hålliform-spåret”. Shit vad fort det gick… och f*n att jag inte tog med klockan… Jag hade gärna velat veta vilken fart jag höll…

Nu idag tänkte jag ta och springa en runda… Jag funderar på att ta bilen ut till Hellas och springa milspåret. Eller Ågestas 6km-spår… Hur som helst ska jag springa idag och det är jag fantastiskt lycklig över… Oh, what a joy…

Som tidigare sagts har jag min semester uppdelad på tre tillfällen i sommar. Den första av den är nu avklarad. När vi kom till torpet hade de gjort inbott i ladan… Igen… Denna gång hade de stulit:

• En trimmer
• Bensindunkar med bensin
• Två trädgårdstomtar
• Tre eller fyra säckar med planteringsjord
• En solstol. (De provsatt den förra gången de var på besök)
• Två spadar
• En grenklippare
• Och säkert mycket mer som vi ännu inte upptäckt.

På onsdagen gav jag mig ut på en löprunda. Det blev 16km. Varmt… Det gick i 5:30-tempo. Efter en dusch klippte jag gräset. Det var två timmars hard core-gräsklippning. Det var riktigt högt gräs…

Sen skulle jag ta ner ett getingbo… Det skulle jag aldrig gjort… Det var då eländet började… och har egentligen inte slutat än… Snacka om att få dålig karma av att ta ner getngbon

Getingstick… Hängmattan brakade… Klev igenom en planka vid entrén… Sverige åkte ur EM… Ryggskott av att lyfta jordsäck…

Men ryggskottet var bra, för jag kan inte ha sönder så mycket när jag ligger till sängs… Har legat ner i princip oavbrutet sen torsdag lunch…

Var hos naprapaten idag som knäckte mig rätt… Eller mer rätt i alla fall… Ska tillbaka på onsdag. Det lär inte bli någon TShM imorgon…   

Just nu har vi en Hackspettsunge, som ramlat ur sitt bo och skadat sig, i en gammal hamsterbur i vardagsrummet… Jag vet inte vad jag ska göra… Hoppas han kvicknar till snart… Jag är livrädd för honom… Och Görel-älsklingen jobbar… Men jag har fått nya Runners World… Så några timmar är räddade i alla fall… Sweet! 

Är det inte fotboll, nu för tiden, så är det fotboll. Alltid denna fotboll… Igår, var det vårsäsongens sista fotbollsträning för Adrian-9. Det återstår en träning för laget, men eftersom vi har semester nästa vecka så är vi inte med.

Görel-älsklingen bakade sin jordgubbstårta till killarna och vi vuxna fick kaffe till tårtan. När vi kom hem så var det ännu mer fotboll. Österrike mot Polen… Jag somnade någon gång under andra halvlek.

Eftersom fotbollen tar så mycket tid så får träningen ofta stå tillbaka. Och jag får inte ett dugg ångest av det. Men snart ska jag ge mig ut igen. Skönt!

Idag jobbar jag sista dagen innan semestern. Den första semestern. Jag har tre semestrar i sommar… Sånt blir livet när man har barn på deltid. Vi åker till torpet någon gång under helgen (läs söndagen, eller eventuellt måndag). Ikväll ska jag ta den traditionsenliga semesterwhiskyn… Na zdrowie! (polsk avslutning, känn på den!)

Jag pratade med min kära mor i helgen. Hon sa att det var så tråkigt att jag har tagit en bloggsemester för nu kan hon inte vara uppdaterad på vad jag håller på med. Så nu kommer en kort uppdatering om vad som pågått i de Karlsson-Englundska familjen…

Adrian-9 spelade match mot Stureby i lördags och gjorde sitt första mål i StErikscupen. Jag blev studsande glad och mycket stolt. Tyvärr förlorade vi matchen men igår på söndagen slog vi ett Hammarbylag stort. Adrian-9 gjorde inget mål igår men var ändå bäst på plan… (Nejdå jag är inte alls partisk)

Här skulle jag lägga in en jättefin bild på mig när jag läser Ronja för Adrian, men jag kan inte importera bilder nu… Synd!

Min Görel-älskling har en tenta idag och har jordens värsta tentaångest. Men hon är såå duktig och jag är mycket stolt över hennes flit i värmen. Älskling! Du är världsbäst!

Jag sprang en runda igår i värsta värmen. Det var fantastiskt skönt men riktigt jobbigt. Det blev 7,7km-rundan i 5:35-tempo.

I think that’s all for now!

Jag har tidigare varit inne på frågan och funderat på att träna mer långsiktigt och inte bara inför nästa lopp. Berglund är inne på det i dagens blogginlägg.

Vad säger ni? Har ni långsiktiga planer och i så fall, har ni en långsiktig träningsplan också? Vore spännande vad Linnéanerna tycker?

Give me inspiration!

I brist på inlägg kommer jag då och då kasta upp några ämnen löst i luften och ni får kommentera bäst ni vill.

Första diskussionsämnet handlar om terränglöpning. Jag hävdar att det inte alls är snällare för knäna.

Prove me wrong!

Post Marathon Depression

En känsla av tomhet. Målet är nått och euforin över insatsen har lagt sig. Allans depressiva bild efter Boston säger allt just nu. Träningen är avslutad. Festen är bortstädad. Vardagen har tagit tillbaka sin rättmätiga plats. Det är inte ens kul att blogga och eller läsa andras bloggar.

Jag behöver en semester. Jag kommer tillbaka i gammal storslagen form, men nu behöver jag ett break. De senaste månadernas fokusering har tärt på förhållandet och nu ska jag fokusera på Görel-älsklingen och barnen.

Träningen gör uppehåll i en vecka. Nu ska jag bara träna när jag känner för det.

Jag har under den senaste tiden spenderat mycket tid framför datorn, bloggandes. Jag orkar inte längre vara så aktiv, så nu är det dags att ta en semester. Jag kommer att blogga sparsamt fram till augusti när sommaren börjar lida mot sitt slut och det är dags att fokusera på hösten lopp. Hoppas ni har överseende med det.

See you later!

Bildgalleri!

Stockholm Marathon 08 och festen

Enjoy!

Morgon! Vaknade kl 8 ungefär. Inte direkt laddad att springa. Klippte mig och rakade av mustaschen. Jag tänkte att det kunde vara kul att raka av den på kvällen. Men den kändes varm och ivägen. Och nu i efterhand är jag glad att jag rakade bort den.

Efter frulle och ytterligare en genomgång av packningen åkte jag till StEssingen för att sammanstråla med kompisarna inför infärden till stan. Det var fantastiskt skönt att ha någon att dela nervositeten med. På Östermalms IP checkade vi in klädpåsen och samlades vid TSMs lila flagga i Ekbacken. Kul att träffa de andra TSMarna och tillsammans gå upp till Lidingövägen. Efter starten skingrades vi snabbt. Niklas seglade snabbt ifrån och efter ett tag även Karin. Jag sprang på och efter ett tag kom 3:45farthållaren, tillika TSM-ledaren Jan Paraniak, ikapp. Jag hängde på den klunga som bildats bakom honom. Men det gick fort. Runt 5min/km-tempo vilket jag tyckte var lite snabbt, så jag släppte utanför USAs ambassad. Sedan flöt kilometrarna på och värmen var olidlig. Jag kände mig stark men hade redan här släppt alla tidsmål. Mitt mål var att komma runt på enklaste sätt.

I Rålambshovsparken, efter 13km såg jag Görel-älsklingen, Adrian-9, Syster-Agneta, Svåger-Sven, Lilla Hanna och låtsaskusinerna Erik och Lukas som stod och hejade. Jag pussade snabbt på Görel-älsklingen och stack vidare. Jag mådde hur bra som helst.

Vid halvmaravarvningen på Valhallavägen passerade jag på 1:53:59. Här flöt det på bra fortfarande. På Gärdet kom jag ikapp farthållar-Janne som ahde tagit av sin farthållarflagga och gick. Jag frågade hur han mådde och han hade huvudvärk. Värmen tog verkligen ut sin rätt idag och ut mot Djurgården började jag stumna. Det var jobbigt att springa men det gick vägen. Den allt lägre farten stressade inte mig det minsta. Johan hann i kapp mig någonstans på Djurgården. Han startade mycket längre bak och så fräsch ut när han sprang ifrån mig.

Jag lunkade vidare och var allmänt tillfreds med livet och löpningen. På Södermälarstrand kom jag ikapp Johan igen. Då led han av kramp i låren. Det gick inte fort. Jag fortsatte dock och gick första gången en bit upp för pårampen till Västerbron. Nu var det rejält tungt men jag var ändå helt säker på att jag ändå skulle klara loppet. På Torsgatan började jag känna av krampen på smalbenen och jag var tvungen att gå och stretcha lite. Där kom Mia ikapp mig och vi drog lite tillsammans och peppade varandra upp mot Odenplan. Här släppte min krampkänning och jag seglade iväg från Mia igen. Sista två kilometrarna in mot mål var lätta och jag sprang, mycket nöjd, in på Stadion. Var mycket rörd av stämningen och efter målgång och att jag fått medaljen i handen såg jag min älskling uppe på läktaren. Det var verklgien underbart. Jag signalerade min kärlek till henne och fortsatte ut från Stadion. Mycket lycklig, med världen finaste medalj i handen.

På ÖIP hämtade jag ut min finisher-tischa och min klädpåse. Lommade bort till TSM-flaggan och kramades med vännerna… Vilken härlig start på en härlig kväll.

To be continued.

Nu sitter jag klar och är redo att åka in till StEssingen för att påbörja årets äventyr. Det ska bli sjukt kul. Det verkar inte bli för varmt. Just nu ligger temperaturen på 22 grader. Och enligt SMHI ska det mulna på.

Ikväll kan ni se reultatet. Det ryktades även om att man kan följa loppet på nätet och få mellantider live. Jag har inte kollat om det går eller hur man gör. Men på stockholmmarathon.se finns resultaten. Jag har nummer 1633.

Leeeet’s get ready to rumble!

04:45 stod klockan på när hjärnan vaknade. Jag gick upp och borstade tänderna. Munnen kändes full av Vitargoklet. När jag återvände till sängen låg jag vaken ett bra tag innan jag lyckades somna om.

Imorse, jäktade Görel-älsklingen iväg till terminens sista föreläsning. Nu börjar tentaperioden. Jag och Adrian-9 tog det lugnare och jag följde honom till skolan. På vägen dit pratade vi om marathon och han sa att om jag skulle vinna så hade jag rätt mycket flyt. Jo, det är sant… Att typ 2000 personer skulle hastigt insjukna är flyt för mig men inte för andra. Han sa även att jag skulle ta det lugnt… Citatet var; “Orka springa fort. Du får ju medalj i alla fall” Det kunde jag inte argumentera med… Klok kille!

Väl på jobbet insåg jag att startbeviset ligger kvar hemma i bokhyllan… Vi måste alltså åka hem och hämta det under eftermiddagen.

Igår var vi och handlade massor med mat och dricka…  Det blir en lyckad fest om man ser till den aspekten. Vi vet ju sen tidigare att det kommer en himla massa trevliga människor… Det borgar också för en lyckad fest.

I eftermiddag kommer de sista förberedelserna att göras… Det är mycket att stå i. Men vad kul det kommer att bli… Både före, under och efter loppet… I can’t wait!

I själ och hjärta är jag lugn som en filbunke inför helgens aktiviteter. Det finns liksom inte så mycket jag kan göra nu. Det blir som det blir…

MEN:

I min hjärna är det fullt kaos. Det väsnas något enormt. Det är ett sorteringsarbete som pågår och som bullrar så högt att andra tankar drunknar. Det är inte mycket som når igenom.

Kroppen vilade inatt men vid 5-tiden hade hjärnan uppenberligen sovit klart och satte igång att jobba igen. Loppet sprangs om och om igen. Och förberedelserna gicks igenom ett antal gånger. Det kunde ju finnas något som jag inte hade tänkt på. Bara en detalj arbetades fram nu på morgonen som inte jag hade tänkt på innan… Jag får inte glömma att ta med flipflop-tofflor att ha på mig till och från loppet. Det kan vara rätt skönt att få på sig andra skor och låta fötterna andas. Och andra byxor. En torr tischa får man vid målgången…

Jag hoppas att hjärnan snart också har processerat färdigt all information och lugnar ner sig. Jag vill sova klart inatt.

En tanke som slog mig nu är att jag måste köpa allergimeducin… Och carboloader… och tvätta kläderna… och klippa håret… och naglarna.

Ni ser! Det bara matar ut tankar. Hela tiden… It’s a neverending process…

Första etappen av uppladdningen är nu avklarad. Kroppen är tömd på glykogen i och med morgonens träningsrunda. Det var den 7,7km långa rundan runt Högdalen, Örby och Bandhagen som drog ut det sista ur kroppen. Det gick nämligen rejält tungt men ändå inte. Benen var pigga och fräscha, men hade ingen energi att bränna. Passet avklarades i lugna 5:35-fart i den tidiga morgonen…

När jag kom hem och stod i duschen slog det mig att den första etappen var avklarad. Nu gäller kolhydratladdning och en kortare upppiggningstur på fredag. De rekommenderar 3km. och det känns som om det blir bra. Det är en uppvärmning. Tillräckligt med tid för att få igång det prekapillära gasutbytet.

Jag sitter nu med en helt annan känsla i sinnet. Jag är inte längre lättretlig och snarstucken. Jag är lugn som en filbunke och grymt fokuserad på loppet. Det känns verkligen som om tömningen mest varit en psykisk fas att gå igenom före loppet… Och att det är däri nyttan ligger. Det enda som jag har att fokusera på den andra fasen, kolhydratuppladdningen, är att inte överdriva intaget. Förra året åt jag pasta tre gånger om dagen de sista dagarna. Och det resulterade i att jag var helt däst och degig på lördagen. Jag vill nå det stadium när kroppen har fullt med energi men samtidigt har kvar piggheten i benen… It’s a thin line

Omeletten blev en vanlig sort, utan chili… Men med lök, tomat och ost. Till det en stor sallad… Jag är fortfarande mätt av omeletten… och leende… (tafatt försök till koppling till fotografens leendeuppmaning)

Jag satte på mig kläderna för att ge mig ut på en löptur vid halv sjutiden. Benen kändes pigga och det gick lätt att springa 3km uppvärmning till Hökarängen. Där hittade jag cykelvägen längs med Örbyleden som är platt och rak i 200m. Den sträckan fick duga bra.

Jag mätte först upp sträckan för att sedan sätta fart i 8 intervall… Med en minuts ståvila mellan varje. Det var kul och gick snabbt och jag var inte speciellt trött. Jag fokuserade på att köra intervallen med fint löpsteg. Det var rejäl skjuts i fötterna kändes det som. Helt olikt passet i söndags. Intervallen gick på [42, 39, 42, 41, 42, 40, 45, 43]sekunder. Det kändes rätt bra… Lite motvind på de udda intervallen och medvind på de jämna…

Det börjar således närma sig allvaret nu… Imorgon bitti, tidigt, innan lunch ska jag springa min 8km runda… Sedan är det matintag som gäller… Bon appetit!

Kall och lynnig, känner jag mig just nu. Jag tömmer ut de sista kolhydratreserverna samtidigt som kaffedrickandet upphört. Jag har ett energiunderskott i kroppen känns det som. Jag är kall om händerna och fryser lite lätt, trots att det är varmt ute.

Underskottet och kaffebristen gör dessutom att jag känner mig lynnig. Jag irriterar mig lätt idag och har svårt att hålla en tanke längre än någon minut. Det blir varken hackat eller malet.

Så här är planen!

• Lunch idag är kycklingsallad. UTAN pasta.
• Korta lätta 8*200m-intervall ikväll med 1minuts ståvila och tillsammans med 3km uppvärmning och nertrappning…   
• Middag ikväll; en sallad med omelett
• Onsdag morgon; 8km lätt distanslöpning i maklig fart.
• Onsdag lunch; PASTA!
• osv. osv.

Jag kommer vara på rejält dåligt humör innan tömningen är slut. Men det får ni ta! Stackars Görel-älsklingen…

En fördel med tömningen är väl att jag kommer kunna gå ner ett kilo eller två på kuppen… Det kan behövas. Till nästa år hade jag tänkt att försöka tappa lite extra belastning runt midjan… Det kan vara det som fäller avgörandet, om man siktar på en tid under 3:30…

Och i energiunderkottssvackan så blir det ofta synd om mig… Jag säger som Freddie Mercury (vars mustasch lever vidare på min överläpp) I’m just a poor boy, nobody loves me!

Som sagt i tidigare inläggs kommentarer så är nu tävlingen i full gång. Gissa din tid på Stockholm Marathon och den person som springer på en tid som är närmast sin gissade tid vinner en brödrost. Visserlgien en begagnad, men den är fortfarande fin och rostar jämnt. Det är min gamla brödrost som jag hade innan jag träffade Görel-älsklingen som stått i sin orginalkartong och samlat damm i källaren.

Gissningar:

Masse: 3:37:26
Henke: 3:47.15
Berglund: 3:29:59
Niklas: 3:26:40
Dunceor: 3:55:13
Allan: 3.21.15
Fredrika: 4:42:37
Marcus: 3:25:12
Jumper: 4:40:00
ms?: 3:34.59
Karin: 3:31:28
Catarina: 3:47:00
Mia: 3:52:10
LDR-Henrik: 3:57:12
Johan: 3:36:30
Startnummer X: 3:43:08

Har vi fler hugade spekulanter?

Så här ser den ut!

May the best man (or woman) win!

Det här är rejält jobbigt… Jag vill att veckan ska ta slut så fort som möjligt nu. Jag vill springa marathon. Och jag vet att det enda som kan bota denna abstinens är att få ge sig ut på ett rejält löppass. Men det är just det enda som man INTE får göra.

Jag går igenom alla löparbloggar var tredje minut känns det som i hopp om att få läsa något kul. Jag har nog läst alla artiklar på marathon.se och på Stockholm marathons hemsida.

Jag börjar leta efter bra utländska sajter, men de ger mig ingenting.

Jag skulle kunna tänka mig att ligga på balkongen och läsa gamla Runners World-tidningar. Men istället sitter jag på jobbet och harvar. Många är intresserade av att jag ska springa marathon men ingen är i samma sinnesstämning som jag. Det är tortyr att vänta sista veckan för ett lopp. Jag gör mitt bästa för att fokusera på jobbet men klarar bara av en kvarts koncentration i taget. Sen är det dags att uppdatera sig igen…

Jag funderar på att sätta upp en tävling till på lördag, där man i förväg får gissa sin sluttid och den vars sluttid kommer närmast gissningen vinner en brödrost… Or something like that…

Nu börjar uppladdningen på allvar. Jag har sedan innan helgen slutat med kaffe, för att eventuellt sänka min puls lite. Vi får se om det ger någon effekt. Planerna vad jag ska ha på mig på lördag börjar ta form. Jag återkommer med ett modeinlägg senare eventuellt.

Uppmärksamma kan se att jag tagit bort uppmaningen i toppen av bloggen att stödja min marathonmustasch. Jo, jag gick till riksfinal och ligger för närvarande på plats 24. Jag har alltså rasat rejält sedan starten när jag låg tvåa. Jag har gett upp chansen att vinna kampen. Men ni får jättegärna fortsätta stödja min insamlig genom att SMSa KAMP10187 till 72900. Istället kommer samma gamla skylt i sommarvariant upp. Men marathonmuschen sitter fortfarande kvar på överläppen. Den åker av på efterfesten…

När ni ändå har mobiltelefonerna uppe så kan ni passa på att beställa mina mellantider på lördag. SMSa SM 1633 till 72700. Det är alltså ett mellanslag mellan SM och 1633. Tjänsten kostar 35kr och ni får fyra SMS. Min tid vid 10km, 21,1km, 30km och imål.

Kroppen känns inte alls så pigg och studsig som jag skulle vilja. Men det är ett tag kvar tills dess att den ska vara iform.

Så här några dagar innan maran så får jag flashbacks från förra årets mara. Då var det varmt… Och med lite otur kan det bli varmt på lördag igen. Det är därför jag flera gånger om dagen håller koll på diverse vädersajter för att vara förberedd. Här kommer ett urval av prognoser:

Expressen: 15-20grader med lite moln
SMHI: visar bara 5-dygnsprognoser men på fredag är det 15 grader och sol.
Accuweather: 15grader och “a couple of showers possible”
Weather channel: 19 grader “mostly sunny”

Det är bara att välja vilket väder man vill ha. Jag kan tänka mig att rösta på alla fyra. Men även om mycket kan komma att ändras så känns 32grader ganska långt borta i dagsläget. Men jag kommer att fortsätta följa utvecklingen. Men lite väder kan inte påverka om jag startar eller inte. Har man gjort en mara i 32 grader så ryggar man inte för mycket… Hur som helst kommer jag att ta en medalj med mig hem på lördag. I really want that medal….

Dagens aktiviteter för familjen har tillät inte att jag åkte in till TSM-träningen tyvärr. Det hade inneburit att Adrian-9 hade fått vara ensam hemma för andra dagen i rad. Istället tog vi en male-bonding-dag och åkte till Kungens kurva. Där besökte vi Leksaker’R'oss och inhandlade ett gäng coola leksaksgubbar. Därefter käkade vi lunch på Heron city. Ungen ville inte ha McD. Utan mycket hellre Chicken Tikka Masala på den indiska restaurangen… Inte mig emot!

När vi kom hem tog vi det lugnt att tag för att maten skulle sjunka undan innan jag klädde på mig den tänkta marathonutstyrseln och gav mig ut på en runda. Det är nu baissningarna kommer:

Shortsen gav upphov till skav mellan benen. Får inte glömma vaselin. Men jag ska fundera en gång till på om inte tajtsen ska vara med.

Efter 3km uppvärmning var det dags för 6km tempo i 4:30-fart ungefär. Det höll i 2km. Sedan var benen slut. De var rejält tunga och det kändes omöjligt att få ut någon kraft ur dem. Var till och med tvungen att sätta mig på en bänk och fundera vad det var jag höll på med. Det fanns ingen som helst spänst och pigghet i benen.

Jag har tänkt köra med svart tajt tischa under TSM-linnet. Det var riktigt varmt idag. Jag kommer troligen att springa i ett vitt linne på maran… Synd att TSM-linnet ska vara så strävt.

Det är bara 6 dagar kvar och jag vet att mycket kan komma att förändras. Men som det kändes idag hade det blivit tungt… Mycket tungt. At least I think things will change…