Nu sitter jag klar och är redo att åka in till StEssingen för att påbörja årets äventyr. Det ska bli sjukt kul. Det verkar inte bli för varmt. Just nu ligger temperaturen på 22 grader. Och enligt SMHI ska det mulna på.
Ikväll kan ni se reultatet. Det ryktades även om att man kan följa loppet på nätet och få mellantider live. Jag har inte kollat om det går eller hur man gör. Men på stockholmmarathon.se finns resultaten. Jag har nummer 1633.
Leeeet’s get ready to rumble!
Kategorier: Livet
04:45 stod klockan på när hjärnan vaknade. Jag gick upp och borstade tänderna. Munnen kändes full av Vitargoklet. När jag återvände till sängen låg jag vaken ett bra tag innan jag lyckades somna om.
Imorse, jäktade Görel-älsklingen iväg till terminens sista föreläsning. Nu börjar tentaperioden. Jag och Adrian-9 tog det lugnare och jag följde honom till skolan. På vägen dit pratade vi om marathon och han sa att om jag skulle vinna så hade jag rätt mycket flyt. Jo, det är sant… Att typ 2000 personer skulle hastigt insjukna är flyt för mig men inte för andra. Han sa även att jag skulle ta det lugnt… Citatet var; ”Orka springa fort. Du får ju medalj i alla fall” Det kunde jag inte argumentera med… Klok kille!
Väl på jobbet insåg jag att startbeviset ligger kvar hemma i bokhyllan… Vi måste alltså åka hem och hämta det under eftermiddagen.
Igår var vi och handlade massor med mat och dricka… Det blir en lyckad fest om man ser till den aspekten. Vi vet ju sen tidigare att det kommer en himla massa trevliga människor… Det borgar också för en lyckad fest.
I eftermiddag kommer de sista förberedelserna att göras… Det är mycket att stå i. Men vad kul det kommer att bli… Både före, under och efter loppet… I can’t wait!
Kategorier: Livet
I själ och hjärta är jag lugn som en filbunke inför helgens aktiviteter. Det finns liksom inte så mycket jag kan göra nu. Det blir som det blir…
MEN:
I min hjärna är det fullt kaos. Det väsnas något enormt. Det är ett sorteringsarbete som pågår och som bullrar så högt att andra tankar drunknar. Det är inte mycket som når igenom.
Kroppen vilade inatt men vid 5-tiden hade hjärnan uppenberligen sovit klart och satte igång att jobba igen. Loppet sprangs om och om igen. Och förberedelserna gicks igenom ett antal gånger. Det kunde ju finnas något som jag inte hade tänkt på. Bara en detalj arbetades fram nu på morgonen som inte jag hade tänkt på innan… Jag får inte glömma att ta med flipflop-tofflor att ha på mig till och från loppet. Det kan vara rätt skönt att få på sig andra skor och låta fötterna andas. Och andra byxor. En torr tischa får man vid målgången…
Jag hoppas att hjärnan snart också har processerat färdigt all information och lugnar ner sig. Jag vill sova klart inatt.
En tanke som slog mig nu är att jag måste köpa allergimeducin… Och carboloader… och tvätta kläderna… och klippa håret… och naglarna.
Ni ser! Det bara matar ut tankar. Hela tiden… It’s a neverending process…
Kategorier: Livet
Första etappen av uppladdningen är nu avklarad. Kroppen är tömd på glykogen i och med morgonens träningsrunda. Det var den 7,7km långa rundan runt Högdalen, Örby och Bandhagen som drog ut det sista ur kroppen. Det gick nämligen rejält tungt men ändå inte. Benen var pigga och fräscha, men hade ingen energi att bränna. Passet avklarades i lugna 5:35-fart i den tidiga morgonen…
När jag kom hem och stod i duschen slog det mig att den första etappen var avklarad. Nu gäller kolhydratladdning och en kortare upppiggningstur på fredag. De rekommenderar 3km. och det känns som om det blir bra. Det är en uppvärmning. Tillräckligt med tid för att få igång det prekapillära gasutbytet.
Jag sitter nu med en helt annan känsla i sinnet. Jag är inte längre lättretlig och snarstucken. Jag är lugn som en filbunke och grymt fokuserad på loppet. Det känns verkligen som om tömningen mest varit en psykisk fas att gå igenom före loppet… Och att det är däri nyttan ligger. Det enda som jag har att fokusera på den andra fasen, kolhydratuppladdningen, är att inte överdriva intaget. Förra året åt jag pasta tre gånger om dagen de sista dagarna. Och det resulterade i att jag var helt däst och degig på lördagen. Jag vill nå det stadium när kroppen har fullt med energi men samtidigt har kvar piggheten i benen… It’s a thin line
Kategorier: Livet
Omeletten blev en vanlig sort, utan chili… Men med lök, tomat och ost. Till det en stor sallad… Jag är fortfarande mätt av omeletten… och leende… (tafatt försök till koppling till fotografens leendeuppmaning)
Jag satte på mig kläderna för att ge mig ut på en löptur vid halv sjutiden. Benen kändes pigga och det gick lätt att springa 3km uppvärmning till Hökarängen. Där hittade jag cykelvägen längs med Örbyleden som är platt och rak i 200m. Den sträckan fick duga bra.
Jag mätte först upp sträckan för att sedan sätta fart i 8 intervall… Med en minuts ståvila mellan varje. Det var kul och gick snabbt och jag var inte speciellt trött. Jag fokuserade på att köra intervallen med fint löpsteg. Det var rejäl skjuts i fötterna kändes det som. Helt olikt passet i söndags. Intervallen gick på [42, 39, 42, 41, 42, 40, 45, 43]sekunder. Det kändes rätt bra… Lite motvind på de udda intervallen och medvind på de jämna…
Det börjar således närma sig allvaret nu… Imorgon bitti, tidigt, innan lunch ska jag springa min 8km runda… Sedan är det matintag som gäller… Bon appetit!
Kategorier: Träning
Kall och lynnig, känner jag mig just nu. Jag tömmer ut de sista kolhydratreserverna samtidigt som kaffedrickandet upphört. Jag har ett energiunderskott i kroppen känns det som. Jag är kall om händerna och fryser lite lätt, trots att det är varmt ute.
Underskottet och kaffebristen gör dessutom att jag känner mig lynnig. Jag irriterar mig lätt idag och har svårt att hålla en tanke längre än någon minut. Det blir varken hackat eller malet.
Så här är planen!
Jag kommer vara på rejält dåligt humör innan tömningen är slut. Men det får ni ta! Stackars Görel-älsklingen…
En fördel med tömningen är väl att jag kommer kunna gå ner ett kilo eller två på kuppen… Det kan behövas. Till nästa år hade jag tänkt att försöka tappa lite extra belastning runt midjan… Det kan vara det som fäller avgörandet, om man siktar på en tid under 3:30…
Och i energiunderkottssvackan så blir det ofta synd om mig… Jag säger som Freddie Mercury (vars mustasch lever vidare på min överläpp) I’m just a poor boy, nobody loves me!
Kategorier: Livet
Som sagt i tidigare inläggs kommentarer så är nu tävlingen i full gång. Gissa din tid på Stockholm Marathon och den person som springer på en tid som är närmast sin gissade tid vinner en brödrost. Visserlgien en begagnad, men den är fortfarande fin och rostar jämnt. Det är min gamla brödrost som jag hade innan jag träffade Görel-älsklingen som stått i sin orginalkartong och samlat damm i källaren.
Gissningar:
Masse: 3:37:26
Henke: 3:47.15
Berglund: 3:29:59
Niklas: 3:26:40
Dunceor: 3:55:13
Allan: 3.21.15
Fredrika: 4:42:37
Marcus: 3:25:12
Jumper: 4:40:00
ms?: 3:34.59
Karin: 3:31:28
Catarina: 3:47:00
Mia: 3:52:10
LDR-Henrik: 3:57:12
Johan: 3:36:30
Startnummer X: 3:43:08
Har vi fler hugade spekulanter?
Så här ser den ut!
May the best man (or woman) win!
Kategorier: Tävling
Det här är rejält jobbigt… Jag vill att veckan ska ta slut så fort som möjligt nu. Jag vill springa marathon. Och jag vet att det enda som kan bota denna abstinens är att få ge sig ut på ett rejält löppass. Men det är just det enda som man INTE får göra.
Jag går igenom alla löparbloggar var tredje minut känns det som i hopp om att få läsa något kul. Jag har nog läst alla artiklar på marathon.se och på Stockholm marathons hemsida.
Jag börjar leta efter bra utländska sajter, men de ger mig ingenting.
Jag skulle kunna tänka mig att ligga på balkongen och läsa gamla Runners World-tidningar. Men istället sitter jag på jobbet och harvar. Många är intresserade av att jag ska springa marathon men ingen är i samma sinnesstämning som jag. Det är tortyr att vänta sista veckan för ett lopp. Jag gör mitt bästa för att fokusera på jobbet men klarar bara av en kvarts koncentration i taget. Sen är det dags att uppdatera sig igen…
Jag funderar på att sätta upp en tävling till på lördag, där man i förväg får gissa sin sluttid och den vars sluttid kommer närmast gissningen vinner en brödrost… Or something like that…
Kategorier: Livet
Nu börjar uppladdningen på allvar. Jag har sedan innan helgen slutat med kaffe, för att eventuellt sänka min puls lite. Vi får se om det ger någon effekt. Planerna vad jag ska ha på mig på lördag börjar ta form. Jag återkommer med ett modeinlägg senare eventuellt.
Uppmärksamma kan se att jag tagit bort uppmaningen i toppen av bloggen att stödja min marathonmustasch. Jo, jag gick till riksfinal och ligger för närvarande på plats 24. Jag har alltså rasat rejält sedan starten när jag låg tvåa. Jag har gett upp chansen att vinna kampen. Men ni får jättegärna fortsätta stödja min insamlig genom att SMSa KAMP10187 till 72900. Istället kommer samma gamla skylt i sommarvariant upp. Men marathonmuschen sitter fortfarande kvar på överläppen. Den åker av på efterfesten…
När ni ändå har mobiltelefonerna uppe så kan ni passa på att beställa mina mellantider på lördag. SMSa SM 1633 till 72700. Det är alltså ett mellanslag mellan SM och 1633. Tjänsten kostar 35kr och ni får fyra SMS. Min tid vid 10km, 21,1km, 30km och imål.
Kroppen känns inte alls så pigg och studsig som jag skulle vilja. Men det är ett tag kvar tills dess att den ska vara iform.
Så här några dagar innan maran så får jag flashbacks från förra årets mara. Då var det varmt… Och med lite otur kan det bli varmt på lördag igen. Det är därför jag flera gånger om dagen håller koll på diverse vädersajter för att vara förberedd. Här kommer ett urval av prognoser:
Expressen: 15-20grader med lite moln
SMHI: visar bara 5-dygnsprognoser men på fredag är det 15 grader och sol.
Accuweather: 15grader och ”a couple of showers possible”
Weather channel: 19 grader ”mostly sunny”
Det är bara att välja vilket väder man vill ha. Jag kan tänka mig att rösta på alla fyra. Men även om mycket kan komma att ändras så känns 32grader ganska långt borta i dagsläget. Men jag kommer att fortsätta följa utvecklingen. Men lite väder kan inte påverka om jag startar eller inte. Har man gjort en mara i 32 grader så ryggar man inte för mycket… Hur som helst kommer jag att ta en medalj med mig hem på lördag. I really want that medal….
Kategorier: Livet
Dagens aktiviteter för familjen har tillät inte att jag åkte in till TSM-träningen tyvärr. Det hade inneburit att Adrian-9 hade fått vara ensam hemma för andra dagen i rad. Istället tog vi en male-bonding-dag och åkte till Kungens kurva. Där besökte vi Leksaker’R'oss och inhandlade ett gäng coola leksaksgubbar. Därefter käkade vi lunch på Heron city. Ungen ville inte ha McD. Utan mycket hellre Chicken Tikka Masala på den indiska restaurangen… Inte mig emot!
När vi kom hem tog vi det lugnt att tag för att maten skulle sjunka undan innan jag klädde på mig den tänkta marathonutstyrseln och gav mig ut på en runda. Det är nu baissningarna kommer:
Shortsen gav upphov till skav mellan benen. Får inte glömma vaselin. Men jag ska fundera en gång till på om inte tajtsen ska vara med.
Efter 3km uppvärmning var det dags för 6km tempo i 4:30-fart ungefär. Det höll i 2km. Sedan var benen slut. De var rejält tunga och det kändes omöjligt att få ut någon kraft ur dem. Var till och med tvungen att sätta mig på en bänk och fundera vad det var jag höll på med. Det fanns ingen som helst spänst och pigghet i benen.
Jag har tänkt köra med svart tajt tischa under TSM-linnet. Det var riktigt varmt idag. Jag kommer troligen att springa i ett vitt linne på maran… Synd att TSM-linnet ska vara så strävt.
Det är bara 6 dagar kvar och jag vet att mycket kan komma att förändras. Men som det kändes idag hade det blivit tungt… Mycket tungt. At least I think things will change…
Kategorier: Träning
I helgen är det en stor basketturnering i södra Stockholm. Den arrangeras av Polisen Basket och den starke mannen Jocke Samulesson. I turneringen deltar svenska finska och baltiska lag.
Jag erbjöd mig att hjälpa till med något och fick chaufförsarbete tilldelat. Jag ska köra långa basketspelare kors och tvärs i södra Stockholm. Jag ska börja körningen med att hämta ett finskt lag på Siljaterminalen kl0945.
Sedan är det en körning i timmen fram till kl 1600. Efter det åker jag hem och städar inför Mello-finalen. Det blr lite mys med Görel-älsklingen och Adrian-9. Teodor-14 tycker att det är fett kefft… Men jag tror att han sitter med också…
Dagens träningspass skjuter jag upp tills imorgon. Kanske kan jag komma från och träna med TSM. Det vore kul. Det är ju sista gången… For this time, at least…
Kategorier: Livet
Nu är det bara drygt en vecka kvar till marathon… Nu ska jag testa en sak som jag länge funderat på. Att koffein höjer pulsen är känt sedan länge. Då borde den sjunka när man stiger av kaffetåget. I Fass står det att man kan uppleva en huvudvärk när ”behandling” upphör. Jag är ingen storkonsument av kaffe, men om jag kan sänka min puls lite inför maran genom att avstå från de 2 kopparna per dag, så är det något som jag tacksamt tar emot.
Många tar gärna några stadiga kaffekoppar innan ett lopp för att den upppiggande verkan kan ge ett krafttillskott under loppet. Jag är inte så säker på att det är så bra. Det låter mest som en gammal huskur som levt kvar.
Nu på lunchen ska jag ta en tur på stan och shoppa lite saker… Shorts och Gel! I övrigt har jag allt jag behöver. Tidigare under förmiddagen anmälde jag mig till TShM… Träningar inför Stockholm Halvmarathon på tisdagar. Vi får se hur väl det kommer att passa in i schemat. Men det borde kunna gå att kombinera ihop livet några veckor så att man kan vara med. At least, that is what I wish for!
Kategorier: Livet
Det blev sent igår natt med arbete långt in på småtimmarna och en tidig morgon i morse för att åka till ett litet samhälle i Småland… Inte Östergötland som jag trodde. Jag höll en tre-timmars presentation. När jag satt på tåget hem var jag helt slut. Tanken var att vi skulle träffas för att fira av en kollega som slutat, men det ställdes in.
Istället åkte jag hem och klädde på mig löparkläderna. Schemat sa att man skulle springa 8km lätt distanslöpning i lugn fart på 32-34minuter… Det är INTE lugn fart. Jag antar att Mäster Szalkai menar 42-44minuter. Min runda blev 7,7km på 38:15. Pulsen var 160 spm. Det gick lätt idag och snittfarten blev 4:57min/km.
Efter passer skulle man springa en kortbacke på ca 80m. Min backe är 110m på ett ungefär. 5 iterationer skulle springas. Mina gick på 28, 28, 29, 31, 31sekunder.
Det var ett bra pass. Benen var pigga. Blåsorna (om än lätt tejpade) kändes inte. Jag sprang i mina Kayano som har nu börjar forma sig lite efter min fot. Det kan verkligen bli hur sköna som helst. De nya strumporna provades och fungerade utmärkt. Jag kände idag att mina korta tajts inte är det optimala, de korvar sig och nyper benhåret och irriterar. Jag kommer nog att införskaffa ett par tunna shorts imorgon för att hinna springa in dem. Summasummarum känns det oförskämt bra… Faaan, också! Jag vill ju kunna skylla på något…
Nu är det bara 9 dar kvar. Det är dags att börja fundera på kolhydratuppladdning. Viklen omfattning ska man göra det i? Förra året kände jag mig svullen som en ballong innan loppet. Jag hade ätit pasta tre gånger per dag i en vecka kändes det som. Jag lutar åt att äta ganska normalt. Bara det faktum att man vilar mycket sista veckorna gör att man inte gör av med glykogenet tror jag. Eventuellt tar jag en extra carboloader sista dygnet och dricker lite sportdryck.
Väderprognoserna börjar nu stabilisera sig kring 19-20grader och sol eller lite moln. Det låter ganska trevligt tycker jag. Möjligtvis skulle man kunna önska några grader lägre temperatur. Some like it hot, I do not!
Kategorier: Träning
Niklas ringde och var lite desperat för att det verkar bli 25 grader varmt den 31/5 och han har absolut ingen lust att springa i tajts. Han föreslog att vi skulle ta en tur till virusaffären Runners Store. Den kallas så för att det är stört omöjligt att gå förbi den utan att bli smittad och dra på sig något. Och det är en positivt omdöme.
Jag sitter djupt försjunken i ett antal undersökningsrapporter och behövde en paus. Dessutom kunde jag också behöva något nytt. Nu blev det inte så att jag blev smittad av shortsviruset utan istället av strumpvirus. Jag har nu bockat av att köpa nya strumpor innan maran. De är tunna, lätta, sköna, svarta och helt enkelt gudomliga… Niklas köpte också såna…
Imorgon ska jag som sagt till en liten öschötsk ort och presentera undersökningarna. Det är en heldag som kommer sluta i en middag på Söder, där vi ska fira av en kollega som slutat. Jag har lovat att vara med på middagen. Men risken är väldigt stor att jag åker hem tidigt för att inte missa träningen. Visserligen är det ingen ko på isen om jag får skjuta på den till på fredag istället. Men benen kanske vill springa imorgon istället… And then you’ll have to obey!
Kategorier: Livet
Oj! Det hade jag aldrig kunnat gissa!
Att jag skulle dra igång en veritabel kärleksflod och utnämning av löparkärleksdag med mitt senaste inlägg. Det kändes som en bra sak att skriva om, helt enkelt.
Min andra kärlek, löpningen alltså, har jag ägnat kvällen åt. Efter att ha besökt Bandhagens skolas öppna hus så gick jag hem för att byta om till löparkläder. Det är relativt varmt och jag testade den utstyrsel som jag planerar att använda om det är mellan 5 och 20 grader varmt på maran. Det är med andra ord i princip klart att jag kommer att ha en tajt svart tischa av Nike-compressionmodell under TSM-linnet. Till detta mina korta tajts. Det enda som jag är osäker på är vilka strumpor jag ska använda. De får inte vara för tjocka. Är det lite kyligare funderar jag på att använda mina x-socks kompressionsstrumpor. Är det lite varmare ett par Seger ultra thin. Skorna har jag inte bestämt än. Det beror på hur pass bra mina blåsor blir tills dess. Mina nya Kayano är lite bättre hälgrepp och det ger besvär nu när jag har mina blåsor har jag en känsla av. Idag hade jag mina Reebok-skor. De ger inga blåsor. Men väl benhinneproblem, dock ej idag.
Uppvärmningen gick till Enskede IP. Som vanligt tränade några friidrottsgrupper på löparbanorna, men det går bra att samsas. På EIP sprang jag 10*400m med 60sek ståvila. Sedan sprang jag hem igen. Allt som allt en dryg mil. Mina ben kändes rejält starka, snabba och pigga idag. Lite väl mycket mjölksyra i vissa intervaller men då fick jag slå av på takten. Nedtrappningen gick samma väg tillbaka. Under hela passet lyssnade jag på ljudbok. Jag har blivit beroende av att lyssna på ljudbok när jag tränar… Nu är det avslutningen av Milleniumtrilogin…
Jag känner att nu börjar benen och kroppen sakta men säkert finjusteras till att springa marathon. Jag har idag gått omkring och känt mig snabb. Det har varit studs och spänst i löpsteget och i hjärnan har det florerat löptankar när jobbtankarna tagit fikapaus. Snart kommer jag sakta men säkert gå in i en semiautistisk bubbla där det blir svårt att kommunicera med mig om man inte pratar om löpning. Och den 31/5 spricker bubblan… Plopp! Here’s Johnny!
Kategorier: Livet
Allt som oftast måste man se till vad man har och uppskatta det extra mycket. Det här är ett sånt inlägg. Och härmed utfästs en varning för att det blir sötsliskigt.
Jag har:
Mitt löparintresse tar en hel del tid från mitt sociala liv och familjen har fått försaka en hel del för att jag ska få springa. Men om önskemålet kom, så skulle jag gladeligen lägga mina nyinköpta Kayano på hyllan och inte springa ett steg till i livet. Förutom löpningen, så lägger jag en hel del tid med min blogg och det är samma där. Jag skulle ge upp det livet också för min familjs skull.
Görel-älsklingen! Teodor-14 och Adrian-9! Jag älskar er av hela mitt hjärta och ni är det bästa jag har och jag är oerhört stolt över er…
Jag är fantastiskt lyckligt lottad! I’ve got evereything I wished for!
Kategorier: Livet
Igår var det 13 dagar kvar och då avklarades det sista långpasset innan maran. Nu återstår alltså bara kvalitetspass.
Förra helgen fick jag svåra blåsor på fötterna och efter passet igår blossade en av dem upp igen. Det svider lite på hälarna naär man går. Det underlättar att gå på tå á la Jar Jar Binks. Man känner sig rejält fånig, men det ger sjyssta vader…
Förutom blåsorna, känns det rejält bra i benen. Det känns att det är rejäl sprutt på i benen… Inget underbenssmärta alls i de nyinköpta Kayanoskorna. Men lite blåsor alltså. Men nu är skorna insprungna och det kommer att bli jättebra. Och om det inte riktigt hinner bli bra med blåsorna på 12 dar så finns alltid Compeed. Det är en chanstagning med Compeed. Jag har varit med om att de korvar sig och orsakar mer besvär.
Förövrigt är det rejält med jobb denna vecka och det passar mycket bra att det är en lätt träningsvecka. Kan man köpa fler timmar på ett dygn? I wanna buy some!
Kategorier: Livet
Klockan 0600 ringde väckarklockan. En timme tidigare än nödvändigt. Temperaturmätaren visade 5 grader. Jag reflekterade att det var kallt. Det visade sig vara jättekallt med bara shorts och tischa. Niklas kom strax innan kl 8 och hämtade upp mig i hans pappas flygplan. När vi kom till Östermalms IP var vi först. Nja, inte helt först. Men när nummerlapparna skulle delas ut råkade jag få nr 1. Det är ett startnummer som förpliktigar. Niklas sa att nästa steg är att ha en nummerlapp med sitt förnamn på. Det lär nog dröja för mig. Ett tag åtminstonde…
Planen var alltså att, tillsammans med 550 andra idioter, springa 22km runt Stockholm. Det är större än många andra lopp i landet. Idag kunde man springa med sina respektive TSM-grupper. Men 3:30-gruppen skulle springa i 4:50-fart. Det känns inte direkt smart att springa i det tempot 13 dagar före maran. istället fick det bli en tur med 4-timmarsgruppen. De sprang rundan i 5:40 tempo idag. Det var mer lagom för mig och Niklas.
Rundan gick bra och benen kändes pigga. Mot slutet började en blåsa på en hälen göra sig påmind. Men i övrigt är de nya skorna riktigt, riktigt bra.
När vi hade 500m kvar till halvmaran så jag att det lutade mot att jag skulle idag, springa halvmaran snabbare än vad jag gjorde i förra helgen. Det utan att förta sig. Jag kostade på mig en rejäl spurt de sista 500m. Sedan efter halvmaran, slog jag av på takten igen och trappade ner.
Efter passet var det lättare förtäring på GIH och en förläsning av Mäster Szalkai, Anna von Schenck. Lilian Magnusson. Det var trevligt. Men lite långt ifrån den nivå som skulle ge oss motionärer några tips. Det hade gett mig mer om man hade satt några marathonrävar där uppe istället…
Efter seminariet åkte vi hem till Niklas och fikade. Det var trevligt som vanligt.
När jag kom hem var det dags för Adrian-9s fotbollslag att spela match mot Enskede. Två av killarna som tidigare spelat med oss och som gått till Enskede för att vi inte var tillräckligt bra spelade i det laget. Matchen var mycket jämn och tyvärr fick Enskede en straff (omdiskuterad) som avgjprde matchen. Killarna har aldrig spelat bättre fotboll. De hade ett hjärta som var otroligt. Jag tror att de ville slå sina gamla lagkamrater. I’m a proud ex-coach…
Kategorier: TSM
Idag har inte mycket fungerat som de ska för vår familj. Har det inte varit det ena så har dit varit det andra. Men för mig har det mesta känt som om det vore dagen före ett lopp. Det är ju bara TSM-träning i morgon.
Jag längtar bara till dess att jag kan gå och lägga mig. The sooner, the better…
Kategorier: Livet
När jag studerade i Uppsala, ingick i en kurs att lära sig att hålla föredrag. Det var riktigt kul och intressant och det var dessutom en kurs som jag har haft nytta av i mitt yrkesverksamma liv. Något som man inte kan äsga om många andra kurser.
Efter en muntlig framställan fick jag omdömet att jag pratade otydligt och fick en A4 med tungvrickningsövningar. Jag lade väl inte ner alltför mycket tid på övningarna och har idag glömt alla utom ett ord. Som är dagens bloggrubrik. Vilken seger att kunna skriva ett ord och slippa uttala det. Jag har hittills inte lyckats uttala ordet. Prova själva!
Rubriken står för det lopp som imorgon går av stapeln i Sveriges näst största stad. Loppet är västkustskt. och jag är inte där. Och jag har ingen längtan efter att springa det heller. Det är alltså drygt 40 000 löpare som springar ett 21097,5m långt lopp. Det är en löpare var 50cm. Det kan inte vara kul. På Stockholm Stockholm marathon är motsvarande siffra en löpare var 230cm. Det är trångt nog. Köa kan jag göra på Ica.
Nu är jag fullt medveten om att det inte är loppet man åker dit för. Det är stämningen. Och jag skulle kunna tänka mig att åka dit för att uppleva det. Och jag är ändå avundsjuk på alla som åker dit. Jag kommer att hålla tummarna för alla som jag känner som ska dit. Men tänk på att det inte är långt kvar till Stockholm Marathon och ta inte ut er i onödan 
På söndag är det en provlöpning av marathonbanan med TSM. Min träningsgrupp som siktar på en sluttid på 3:30 på maran ska springa varvet i 4:50-fart. Hur tänker de nu? Det är för snabbt för att springa i den farten två veckor före maran. Det sliter. I schemat står visserligen att man ska göra en fartökning under helgens långpass men det ska vara i 15 minuter. Jag kommer inte att springa med 3:30-gruppen utan springa i 4:00-gruppen. De ska springa i 5:40-fart. Det räcker gott för mig. Snabbt kan jag springa på kvalitetspassen.
Nu gäller det att komma in i gängorna vad gäller snabbheten. Kvar på schemat står förutom långpasset i helgen två stycken korta intervallpass, en kortbacke, en snabbdistans och två lätta distanslöpningar precis innan maran, en av dem på 8km och den andra på 3km. Det är inte mycket kvar nu… It’s getting warmer…
Kategorier: Livet
 | robbel på Puh, pust och stön! |
| Masse: War plan | ma… på Rubank | |
 | kolhydrater på Electric banana band |
 | Springpöjken på Kostlära |
 | Veronica Råberg på Tåpass |
Niklas blogg