Lycka!!!

Ryggen är rak och helt smärtfri… men kanske liite stel i rumpa/rygg…

Igår kväll gav Görel-älsklingen och jag ut på en liten kort runda… Jag har lyckats få ner Görel-älsklingen i löparträsket tror jag…

Hon har aldrig direkt varit någon löpare… Jag satte på henne mitt pulsband… Min älskling har lägre puls än vad jag har… Vi var ute i ca 3km i lugn fart bara för att få henne att vänja sig vid tanken att springa… Ömsom gick och ömsom sprang vi… Bara det att springa längre än en km är ett rekord i sig. Det var nog 20år sen senast… Hon må vara en novis i löparspåret men släpp ner henne i en bassäng och hon simmar i åttor runt de flesta. Jag kan hänga med hennes tempo i en längd. Och hon simmar i den farten i någon km… Tyvärr ger kloret i vattnet henne rejäla bihåleinflammationer, så det blir inte så ofta… Kanske ett blivande triathlon-löfte…

När hon stretchade lite tog jag och maxade en runda i motionsspåret. Det är 820m långt runt ”Hålliform-spåret”. Shit vad fort det gick… och f*n att jag inte tog med klockan… Jag hade gärna velat veta vilken fart jag höll…

Nu idag tänkte jag ta och springa en runda… Jag funderar på att ta bilen ut till Hellas och springa milspåret. Eller Ågestas 6km-spår… Hur som helst ska jag springa idag och det är jag fantastiskt lycklig över… Oh, what a joy…

Semester nr1

Som tidigare sagts har jag min semester uppdelad på tre tillfällen i sommar. Den första av den är nu avklarad. När vi kom till torpet hade de gjort inbott i ladan… Igen… Denna gång hade de stulit:

• En trimmer
• Bensindunkar med bensin
• Två trädgårdstomtar
• Tre eller fyra säckar med planteringsjord
• En solstol. (De provsatt den förra gången de var på besök)
• Två spadar
• En grenklippare
• Och säkert mycket mer som vi ännu inte upptäckt.

På onsdagen gav jag mig ut på en löprunda. Det blev 16km. Varmt… Det gick i 5:30-tempo. Efter en dusch klippte jag gräset. Det var två timmars hard core-gräsklippning. Det var riktigt högt gräs…

Sen skulle jag ta ner ett getingbo… Det skulle jag aldrig gjort… Det var då eländet började… och har egentligen inte slutat än… Snacka om att få dålig karma av att ta ner getngbon

Getingstick… Hängmattan brakade… Klev igenom en planka vid entrén… Sverige åkte ur EM… Ryggskott av att lyfta jordsäck…

Men ryggskottet var bra, för jag kan inte ha sönder så mycket när jag ligger till sängs… Har legat ner i princip oavbrutet sen torsdag lunch…

Var hos naprapaten idag som knäckte mig rätt… Eller mer rätt i alla fall… Ska tillbaka på onsdag. Det lär inte bli någon TShM imorgon…   

Just nu har vi en Hackspettsunge, som ramlat ur sitt bo och skadat sig, i en gammal hamsterbur i vardagsrummet… Jag vet inte vad jag ska göra… Hoppas han kvicknar till snart… Jag är livrädd för honom… Och Görel-älsklingen jobbar… Men jag har fått nya Runners World… Så några timmar är räddade i alla fall… Sweet! 

Fotbollfotbollsemester

Är det inte fotboll, nu för tiden, så är det fotboll. Alltid denna fotboll… Igår, var det vårsäsongens sista fotbollsträning för Adrian-9. Det återstår en träning för laget, men eftersom vi har semester nästa vecka så är vi inte med.

Görel-älsklingen bakade sin jordgubbstårta till killarna och vi vuxna fick kaffe till tårtan. När vi kom hem så var det ännu mer fotboll. Österrike mot Polen… Jag somnade någon gång under andra halvlek.

Eftersom fotbollen tar så mycket tid så får träningen ofta stå tillbaka. Och jag får inte ett dugg ångest av det. Men snart ska jag ge mig ut igen. Skönt!

Idag jobbar jag sista dagen innan semestern. Den första semestern. Jag har tre semestrar i sommar… Sånt blir livet när man har barn på deltid. Vi åker till torpet någon gång under helgen (läs söndagen, eller eventuellt måndag). Ikväll ska jag ta den traditionsenliga semesterwhiskyn… Na zdrowie! (polsk avslutning, känn på den!)

Familjeuppdatering

Jag pratade med min kära mor i helgen. Hon sa att det var så tråkigt att jag har tagit en bloggsemester för nu kan hon inte vara uppdaterad på vad jag håller på med. Så nu kommer en kort uppdatering om vad som pågått i de Karlsson-Englundska familjen…

Adrian-9 spelade match mot Stureby i lördags och gjorde sitt första mål i StErikscupen. Jag blev studsande glad och mycket stolt. Tyvärr förlorade vi matchen men igår på söndagen slog vi ett Hammarbylag stort. Adrian-9 gjorde inget mål igår men var ändå bäst på plan… (Nejdå jag är inte alls partisk)

Här skulle jag lägga in en jättefin bild på mig när jag läser Ronja för Adrian, men jag kan inte importera bilder nu… Synd!

Min Görel-älskling har en tenta idag och har jordens värsta tentaångest. Men hon är såå duktig och jag är mycket stolt över hennes flit i värmen. Älskling! Du är världsbäst!

Jag sprang en runda igår i värsta värmen. Det var fantastiskt skönt men riktigt jobbigt. Det blev 7,7km-rundan i 5:35-tempo.

I think that’s all for now!

Diskussion: Långsiktighet

Jag har tidigare varit inne på frågan och funderat på att träna mer långsiktigt och inte bara inför nästa lopp. Berglund är inne på det i dagens blogginlägg.

Vad säger ni? Har ni långsiktiga planer och i så fall, har ni en långsiktig träningsplan också? Vore spännande vad Linnéanerna tycker?

Give me inspiration!

Diskussion: Terräng

I brist på inlägg kommer jag då och då kasta upp några ämnen löst i luften och ni får kommentera bäst ni vill.

Första diskussionsämnet handlar om terränglöpning. Jag hävdar att det inte alls är snällare för knäna.

Prove me wrong!

PMD

Post Marathon Depression

En känsla av tomhet. Målet är nått och euforin över insatsen har lagt sig. Allans depressiva bild efter Boston säger allt just nu. Träningen är avslutad. Festen är bortstädad. Vardagen har tagit tillbaka sin rättmätiga plats. Det är inte ens kul att blogga och eller läsa andras bloggar.

Jag behöver en semester. Jag kommer tillbaka i gammal storslagen form, men nu behöver jag ett break. De senaste månadernas fokusering har tärt på förhållandet och nu ska jag fokusera på Görel-älsklingen och barnen.

Träningen gör uppehåll i en vecka. Nu ska jag bara träna när jag känner för det.

Jag har under den senaste tiden spenderat mycket tid framför datorn, bloggandes. Jag orkar inte längre vara så aktiv, så nu är det dags att ta en semester. Jag kommer att blogga sparsamt fram till augusti när sommaren börjar lida mot sitt slut och det är dags att fokusera på hösten lopp. Hoppas ni har överseende med det.

See you later!

Marathon och festen

Bildgalleri!

 

Stockholm Marathon 08 och festen

 

Enjoy!

4:03:59

Morgon! Vaknade kl 8 ungefär. Inte direkt laddad att springa. Klippte mig och rakade av mustaschen. Jag tänkte att det kunde vara kul att raka av den på kvällen. Men den kändes varm och ivägen. Och nu i efterhand är jag glad att jag rakade bort den.

Efter frulle och ytterligare en genomgång av packningen åkte jag till StEssingen för att sammanstråla med kompisarna inför infärden till stan. Det var fantastiskt skönt att ha någon att dela nervositeten med. På Östermalms IP checkade vi in klädpåsen och samlades vid TSMs lila flagga i Ekbacken. Kul att träffa de andra TSMarna och tillsammans gå upp till Lidingövägen. Efter starten skingrades vi snabbt. Niklas seglade snabbt ifrån och efter ett tag även Karin. Jag sprang på och efter ett tag kom 3:45farthållaren, tillika TSM-ledaren Jan Paraniak, ikapp. Jag hängde på den klunga som bildats bakom honom. Men det gick fort. Runt 5min/km-tempo vilket jag tyckte var lite snabbt, så jag släppte utanför USAs ambassad. Sedan flöt kilometrarna på och värmen var olidlig. Jag kände mig stark men hade redan här släppt alla tidsmål. Mitt mål var att komma runt på enklaste sätt.

I Rålambshovsparken, efter 13km såg jag Görel-älsklingen, Adrian-9, Syster-Agneta, Svåger-Sven, Lilla Hanna och låtsaskusinerna Erik och Lukas som stod och hejade. Jag pussade snabbt på Görel-älsklingen och stack vidare. Jag mådde hur bra som helst.

Vid halvmaravarvningen på Valhallavägen passerade jag på 1:53:59. Här flöt det på bra fortfarande. På Gärdet kom jag ikapp farthållar-Janne som ahde tagit av sin farthållarflagga och gick. Jag frågade hur han mådde och han hade huvudvärk. Värmen tog verkligen ut sin rätt idag och ut mot Djurgården började jag stumna. Det var jobbigt att springa men det gick vägen. Den allt lägre farten stressade inte mig det minsta. Johan hann i kapp mig någonstans på Djurgården. Han startade mycket längre bak och så fräsch ut när han sprang ifrån mig.

Jag lunkade vidare och var allmänt tillfreds med livet och löpningen. På Södermälarstrand kom jag ikapp Johan igen. Då led han av kramp i låren. Det gick inte fort. Jag fortsatte dock och gick första gången en bit upp för pårampen till Västerbron. Nu var det rejält tungt men jag var ändå helt säker på att jag ändå skulle klara loppet. På Torsgatan började jag känna av krampen på smalbenen och jag var tvungen att gå och stretcha lite. Där kom Mia ikapp mig och vi drog lite tillsammans och peppade varandra upp mot Odenplan. Här släppte min krampkänning och jag seglade iväg från Mia igen. Sista två kilometrarna in mot mål var lätta och jag sprang, mycket nöjd, in på Stadion. Var mycket rörd av stämningen och efter målgång och att jag fått medaljen i handen såg jag min älskling uppe på läktaren. Det var verklgien underbart. Jag signalerade min kärlek till henne och fortsatte ut från Stadion. Mycket lycklig, med världen finaste medalj i handen.

På ÖIP hämtade jag ut min finisher-tischa och min klädpåse. Lommade bort till TSM-flaggan och kramades med vännerna… Vilken härlig start på en härlig kväll.

To be continued.