Tacksägelsedagen

I det stora landet i väster, (Nej, inte Norge! Längre västerut!) firar de varje år i slutet av november Thanksgiving (iår den 27/11). En dag som vigd för reflektion över det som man är tacksam för i livet. Det kan vi nog alla behöva göra lite titt som tätt. Vi kanske har en svacka i träningen, lite deppig efter ett marathon som sprungits, eller bara lite allmänt höstless!

I måndagens upplaga av Stockholm City intervjuades en professor i företagsekonomi på Handels. Han heter Micael Dahlén och liknar inte alls en professor. Han är faktiskt ganska lik Mäster Szalkai. Han ställer en fråga i slutet av artikeln frågan ”Vad är bättre, en lång lycka eller 14 korta lyckor? Det vore ett ämne för filosofin.”

Vad jag tror att han menar och vad jag är inne på i detta inlägg att man ska lära sig att se det lilla i livet som man är glad för och tacksam över.

Just idag är jag fantastiskt glad för att jag inte har ont någonstans och att jag kan genomföra ett löppass på 8km med 4:50-fart i snitt och därefter ett löpskolningspass, ett löpstyrkepass och en löpstretch. Jag är lycklig över att min älskling klarade sin tenta i finansiering igår. Jag är glad över att ha gjort ett bra jobb idag. Jag är tacksam för mycket små saker som tillsammans adderar upp till en stor lycka. Jag går omkring med ett fånigt leende på läpparna mest hela tiden utan att riktigt veta vad jag är lycklig över. Framförallt är jag nog lycklig över att jag är jag och att jag är det här och nu.

I det perspektivet kan man alltid hitta ljusglimtar i mörkret. Ljuset speglar sig även i en svartmålad yta. You just have to look harder!