Jag har de senaste dagarna haft en miniviloperiod. När jag i egentligen skulle gett mig ut och springa i slutet av förra veckan så ställde jag in passen. Jag har känt mig sliten och trött i kroppen och knoppen. Jag har inte alls haft något spring i benen. Nästan som en infektion på gång. Om man ändå hade en portabel-hemma-sänka-mätare som kunde ge besked.
Eftersom november ändå ska vara en viloperiod så har jag helt enkelt ställt in passen. I fredags var vi visserligen ute i Hellas och sprang 3km-spåret. Men det är ändå inte riktigt fullvärdig träning. Men jag fick inflygande löpskolning då i alla fall.
Nu börjar jag däremot få lite energi och motivation och det är inte alls omöjligt att det blir en sväng ikväll efter jobbet. Och då ska jag även göra en löpskola, en löpstyrka och en löpstretch för att fylla på i Snedstegsutmaningen.
Drygt halva november är snart till ända och sen börjar Mäster Szalkais 26-veckors program. Jag kommer att följa 3,5h programmet i år igen, men denna gång kommer det inte att ske slaviskt. Jag kommer att anpassa farterna efter min kropp och även köra egna pass vid sidan om. Det som jag tycker är viktigast i programmet är att hålla koll på periodiseringen mellan tuffa och lättare veckor. Det är lätt att överträna sig om man kör på för fullt hela tiden. And we don’t want that, do we!
5 svar so far ↓
bureborn // november 17, 2008 vid 19:35
Så klok herrn har gått och blivit!
Själv försökte jag mig på att kolla hälsoläget med hjälp av vilopulsen. Men då trodde jag mig vara konstant sjuk… Inget får mitt hjärta så upphetsat som när jag försöker mäta dess fart på ett medvetet sätt.
Masse // november 17, 2008 vid 21:34
Japp! Herrn är klok som en … Uggla? Uv? Klocka? Bok?
Vad heter det?
Johan // november 17, 2008 vid 22:49
Ja, det är väldigt vad vi har blivit kloka allihop här i bloggsfären. Kan det vara så att det skett ”the hard way”!? Jag har fullt upp på jobbet med att förmana min ny-löpfrälste kollega (som f.ö. är alldeles för snabb redan) att ta det lugnt emellanåt. ”-Det går bara inte” säger han ”-Benen vill springa”. Idag kom han till jobbet med ont i kroppen och ingen motivation…Det är nog en fas man måste gå igenom som löpare, ”The hard way”.
Masse // november 17, 2008 vid 22:54
Hehehe… och du stod där med en kopp kaffe i handen och kluckade ”vad var det jag sa?”
Jo, Görel-älsklingen kallar det för kropps-IQ. Det kommer nog ett inlägg om det uttrycket snart. Måste göra lite mer research bara…
bureborn // november 18, 2008 vid 8:00
Klockor är inte riktigt kloka…
Själv skulle jag behöva lite klokskap – måste försöka få en kollega som tänker springa maran i vår (hur kul som helst – det är nämligen min förtjänst!) att inte satsa på 3:30 programmet. Jo, jo han springer säkert fort nog, men han har inte sprungit kontinuerligt på länge. Att hoppa igång på den nivån är kanske inte så smart?
Men hur säger man det utan att han får för sig att jag bara vill vara säker på att han inte blir bättre än jag…