Epokbegravning

Tanken var att jag skulle ge mig ut och springa en sväng på fredagskvällen. Men det hanns liksom inte med.

Tanken var att jag skulle ge mig ut och springa en sväng idag på lördagen. Men det hanns liksom inte med.

Idag har vi haft fotbolssavslutning med vårt pojklag. Det var sista gången. Någonsin. Laget upplöses på grund av bristande underlag. Bara 4 killar är intresserade av att fortsätta spela i laget. Det går inte att fortsätta. De andra killarna kommer gå till andra lag eller sluta helt och hållet.

För fyra år sedan startade jag och Görel-älsklingen upp laget och fick snabbt ihop ett lag som till stora delar bestått till idag. Vi har kämpat med killarna i ur och skur. Tränat på vattensjuka fotbollsplaner och skjutsat runt i söderförort. Jag hittar nog varenda grusplan söder om söder. Men det har varit fantastiskt roligt

Nu är det alltså slut och jag känner ett visst vemod men samtidigt en stolthet att vi har kunnat ge killarna, födda 98 i Högdalen/Bandhagen, den upplevelsen att delta i ett lag och spela fotboll tillsammans. Jag tror, och hoppas, att de har tyckt att det varit roligt. Och att de fortsätter att idrotta. Med fotboll eller någon annan sport spelar ingen roll. Bara de sportar.

Genom mitt löptränande så tror jag att jag har gett dem insikten att man behöver inte sluta satsa på en idrott, bara för att man växer upp och inte blir proffs. Man kan satsa på en idrott även om man vet att man aldrig kommer att nå toppen. Men bara för den känslan att man överträffat sig själv och gjort sitt bästa. Jag springer för glädjen i löpningen, precis som killarna spelade fotboll för att det var det roligaste de visste. Det är en viktig insikt för mig. Thank you, guys!