Det är inte utan en känsla av välbefinnande som jag nu plitar ner mina känslor i denna blogg.
Jag har börjat min resa mot Stockholm stadion på nytt!!! (känns det som i alla fall)
Idag passade jag på att ta ett pass i Farstahallens gym medan Teodor-13 spelade basket. Det blev 8km, precis enligt schemat. Takten blev mer av Fartlekskaraktär när jag succesivt ökade och minskade farten med 0,5km/h var 400:e meter. Det kändes helt underbart och varken ben, lungor eller huvud kändes tunga. Tanken var ju att jag skulle springa på långsammaste gränsen enligt schemat. I så fall skulle dagens pass ta 46 minuter… Nu fungerar inte riktigt mitt springpsyke så… Jag kunde inte riktigt hålla igen när det kändes så lätt. Tiden blev 41:35. Det är snabbare än den snabbaste gränsen enligt schemat. Hoppas bara att jag inte tagit ut mig så att jag får ett återfall i sjukdomen. Men nu känns det helt underbart att vara med på banan igen. And everything would be perfekt with a GF 305 on my wrist…
42195 
Hörru – du skulle ju ta det lugnt!
Grattis i alla fall – och fingrarna korsade för att du skall slippa ett bakslag till. Det får räcka nu!
Längtar du lite tills klockan är i handen eller? 😉