Vadslagning

På löparcommunityn puls.se skrev jag den 28/11 att jag trodde att Stockholm Marathon skulle vara fullt innan Lucia. Då var det 13688 anmälningar gjorda. Den, på Puls, kände karaktären Tävlings-nörden, alias Markus Andersson, hävdade att det skulle dröja längre än så. Jag kontrade med att det viktiga var att anmäla sig snabbt om man inte gjort det för att slippa riskera att bli utan startplats.

Det hela slutade med att jag och ovan nämnde T-N slog vad om när det blir fullt. Sedan dess har anmälningstaket höjts med 500 personer varvid vi kom överens om att det var 17500 anmälningar som vadet gällde. Vadet gäller äran och går ut på att jag skulle vinna om anmälningsgränsen drogs den 16/12 eller tidigare och T-N skulle vinna om det drogs den 17/12 eller senare. Jag utlovade ett hyllningsinlägg i denna blogg om han skulle vinna. Vad han har att erbjuda är mer oklart 😉

Idag den 10/12 är det 109 platser kvar till gränsen och ALLT tyder på att jag kommer att vinna vadet… Och det ganska klart.

Nåja! Det ingick i vadet att förloraren skulle utropa segraren så jag låter T-N göra detta.

Vad som tynger mitt hjärta, en smula, är det faktum att jag underlåtit att upplysa pojken (den unge mannen) om att jag, i egenskap av statistiker med bland annat tidsserieanalyser som specialkompetens, inte uppfyller amatörkraven och därmed vill jag, som den gode sportsmannen jag är, dra mig tillbaka från vadet. Det är helt upp till T-N att godta min resignation.

Men i stridens hetta vill jag citera den store poeten Lemmy i Motörhead.

If you like to gamble, I tell you I’m your man
You win some, lose some, it’s -all- the same to me