Revansch

Så skönt som det var igår att vila efter en orolig natt, lika skönt var det att ge sig ut och springa efter en ännu oroligare natt. Det är de pass som man kommer ut på, fast det tar emot, som ger den största inre tillfredsställelsen.

Dagens pass skulle vara en mil på 53-58 minuter enligt schemat. Jag tänkte att jag skulle ta det lugnt och springa i 5:30-fart. Och jag vet ju att jag skulle klara den farten med förbundna ögon, vilket gjorde att jag inte alls tittade på klockan. Det är skönt att springa utan någon tanke på fart eller distans.

Nu började jag springa i den fart som man känner att man kan hålla med lätthet hur länge som helst. Det gick på 5:10 ungefär. Alltså snabbare än vad som var tänkt. Efter ett antal kilometer ökades farten omedvetet till 4:50-fart.

Dessutom blev det en liten felräkning i planeringen och jag var ute i 57 minuter och sprang 11km.  Det var hursomhelst väldigt skönt att springa idag. Nu kommer det att vara två vilodagar innan TSM på söndag som dessutom innehåller ett föredrag. That will be fun!