Igår kväll åt vi mat och jag planerade att ge mig ut på ett tempo-pass vid åtta-snåret. När tiden var mogen för att ge mig ut, skulle jag byta om till träningskläder. Jag skulle bara smälta maten lite till i sängen… Zzzzzzz…
Kl 2100 vaknade jag och kom snabbt överens med mig själv att jag inte skulle ge mig ut. Jag skulle istället gå upp kl 0600 och ta passet. När alarmet gick, var jag beredd att ställa om det för att sova vidare. Det är då den annars så underbara Görel-älsklingen påminner om att jag hade berättat om motivationsföreläsningen i söndags så skulle man inte skjuta upp något, utan göra det direkt…
Min kropp skrek av trötthet men ut kom jag. Det var fem km som jag tänkte att de skulle gå ganska långsamt till en början för att öka farten när kroppen vaknat lite… Men farten blev tämligen hög redan från början.
Det var morgonens pass… Jag skulle kunna tänka mig att springa en runda ikväll också men jag tror att det får antingen bli ett restaurangbesök eller ett besök på Asko i Länna. Lätt val va? Det är Görel-Älsklingen som gett alternativen… Tyvärr är det inte utrymme för alkohol. Vilket gör att Asko blir ett rätt hyfsat alternativ. Fast å andra sidan kanske jag hinner en sväng före aktiviteterna… If there is a will there is a way.
42195 
Känner igen det så väl… Själv har jag fruktansvärt svårt att ge mig ut och springa morgon eller kväll under den mörka perioden, jag har tur som kan utnyttja luncherna och sedan vara klar när jag kommer hem. Jag har med åldern märkt en fullständigt kompakt trötthet välla över mig efter lunch och middag, kroppen skriker av trötthet och att somna till en stund är aldrig så skönt som då. Igår var faktiskt ett undantag, jag hade bestämt mig och då fick det bli så kom ut först kl 22:00, men natten var ljum, det var närmast vindstilla och det var stjärnklart och det blev ett riktigt höjdarpass!
Visst är det skönt med bra pass… Jag är ingen morgonmänniska… Jag brukar inte ha några problem att komma ut på kvällen dock…
Morgonpass är de värsta och de bästa. Det råder hatkärlek mellan oss. Innan en morgonjogg känns kroppen lika grusig som ögonen. Men känslan efteråt. Oj oj. Snacka om halelujah moment!!
Ja… morgonduschen är aldrig så skön…