Idag skulle tisdagens fartlek avklaras eftersom dagens pass avklarades i tisdags. Det är alltså 6km fartlek omgiven av 2*3km upvärmning och nedtrappning. Ett kvalitetspass helt enkelt. Tanken var att precis som förra veckan köra snabb tusing följt av en långsam. Sedan upprepa detta tre gånger. Istället för den spontana fartleken.
Jag började med att sticka iväg på en 3km uppvärmning och det kändes riktigt stelt och tillochmed lite värk… Jag stannade och stretchade ordentligt. Sedan satte jag fart…. på tå…
Det var en helt annan känsla i benen när farten var ett annat. Första snabba kilometern gick undan av bara hundan. Jag såg att farten var låga 4-tempo när det var 200 meter kvar. Jag tänkte att det vore väl attans om jag inte skulle under 4min/km. De sista 200m skulle bli en uppförsbacke varvid jag snabbt svängde av in på en annan väg. Vad jag inte visste var att trottoaren slutade där och övergick i 10cm grus och dessutom också uppförsbacke. Farten blev i alla fall 4:08 den första tusingen.
Jag vände tillbaka med moloken stämning och sprang långsamt i 5:48-tempo i en km tills det var dags för nästa snabba tusing. Nu var det en sträcka som jag visste saknade grus och dessutom var lite nerför. Jag ökade farten och började tålöpningen igen. Det gick riktigt snabbt och jag kände att denna tusing kunde jag komma under 4-gränsen. Jag fick rejält med mjölksyra när det var ca 100 kvar. jag hade inte tittat på klockan så jag visste inte hur jag låg till och jag visste inte heller hur länge jag skulle bli tvungen att uthärda mjölksyran. När sedan klockan pep för avklarad km så stod klockan på 3:46. Jag trodde inte mina ögon. Inte hade jag bara gått under 4min/km gränsen, utan hade gjort det rejält. Det är om jag inte misstar mig den snabbaste kilometern jag någonsin sprungit. Jag tror att jag var nere på runt 4min på högstadiets gympatimme… Men det kan ha varit lite drygt också. Men under 4 min var det inte…
Efter den urladdningen joggade jag en km i 6:03-fart. Jag var sååå jä*la nöjd med min tid som jag gjort så jag förmådde inte mobilisera fler krafter för att ta en till snabbare tusing. Dessutom joggade jag ikapp en tränarkollega som var ute på en PowerWalk. Jag joggade bredvid honom någon km och snackade lite fotbollsträning innan jag satte fart hemåt.
Att jag visste att framfotalöpning skulle vara snabb , men inte såhär snabb. Det var en rejäl överraskning för mig. Jag är fortfarande 4 timmar efter rundan helt hög på löpupplevelsen att jag troligen kommer få svårt att somna… Jag får väl göra något nyttigt, som att skura badrummet… That is really necessary
Tummen upp för dig och framfotalöpning. 3.46!! Det e snabbt! 🙂
Det är sjukt snabbt! Tack!
Välkommen. Biach!
Grattis till nytt PB! 😉
Härligt att höra att träning ger resultat, man kanske skulle springa mer på tå? 🙂
Kör hårt!
Tack! Det var rejält trevligt. Jag är nog lite hög fortfarande…
3,46min/km är helt klart en bra km-tid. Jag har varit nere och nosat precis under 4min men den farten orkar jag väl knappt hålla i en km. Tänk att hålla den på ett helt marathon, imponerande de som klarar det.
Jag längtar tills jag kommit upp i distans så jag kan köra kvalite igen för det är helt klart motivationshöjande med såna pass.
Jag lekte med siffrorna och om jag höll den farten i ett marathon så skulle det sluta på 2:38… De springer sjukt snabbt!!! Jag har mjölksyra efter en km.
Gratts! Imponerande och inspirerande. Det får helt klart bli ett test av framfotalöpning på lunchen idag!
Tack, visst är det kul!
Du snabbspringer i 3:46/km och joggar i 6:03/km. Så är det att vara ung. För mig är skillnaden mellan joggning och snabblöpning på tå max en minut per kilometer, ibland bara en halv. Njut och se fram mot ett spännande löparår!!
Nej inte riktigt… Jag råkutar i 3:46 och fisjoggar i 6:03.
Men tack! Jag ser fram mot ett rejält spännande år!
Precis: Jag råkutar i 5:03 och fisjoggar i 6:03.
För att rätt uppskatta Masses prestation bör man beakta att det inte handlade om ett maxat 1000-meterslopp. Han hade ju redan sprungit 2000 meter, varav hälften mycket fort. Klart att jumper blir impad. Pröva att springa engelska milen på bana nån gång. (Min målsättning är att i vår klara gubbdrömmilen dvs. under 7 minuter, som Stefan Ingves och George Bush).
Äh – Masses GPS skönmäter 😉 Det var max 950 meter…
Inte för att vi tävlar 😉
hehe, taskigt 😛
Den skönmäter inte alls… Det VAR 1000m. Och jag hade spungit 5km innan. 3km uppvärmning och 2km på ”fartleken”. 😉
Jag vill också stämma in i lovsången, grattis till PB. Tack för alla härliga, motivations höjande blogginlägg. Snart är jag kurant igen och kan jobba (jogga ?) vidare. Någon sa att Groberts blogg är en Digital banan. Jag tycker att din är väl så god…
Grobert är alla löpbloggars förebild. Han har en otrolig fömåga att fånga känslan i ett träningspass… Jag har väl en lite mer kåseri-stil på min blogg… Att bli jämförd med Grobert är naturligtvis en ynnest…
Jag ska tänka på dig nästa gång jag kör förbi en kilometerskylt på Linderödsåsen 🙂
Åh tack, det var vänligt. 😉