I slutet av söndagens 22km långa distanspass hade jag rejält ont i knäet. Igår var det fortfarande ömt och idag har det inte känts av alls. Jag har stretchat IT-senan så fort jag kommit åt. Och masserat området ett par tillfällen. Det verkar alltså ha gett resultat.
Dagens pass var tänkt att vara ett fartlekspass, men med tanke på hur mycket jag inte gillar fartlek, och knäets status, blev passet istället degraderat till ett 8 kilometers bulkpass (standardpasset vars syfte är att fylla upp antalet km). Det blev 5:26-fart med 155bpm i snitt. Löpsteget var på framfoten hela vägen men vaderna kändes stela. Av knäet kändes ingenting, någongång. Benen var i övrigt inte alls pigga idag och att vi ätit hemlagad pizza gjorde inte heller direkt under för kraften.
Kort sagt var det, trots frånvaron av knäont, ett pisspass eller som någon kallar det, ”Junk miles”.
42195 
Känner igen det där… det är lätt att bli nedslagen över ett dåligt pass och har man dessutom haft känning av skador är det svårt att vara alltför optmistisk. Men det vänder! Det kanske helt enkelt är kroppen som säger till om lite vila. Snabbare än du hinner säga fartlekspass är du på gång igen!
Ja, jag vet… Kroppen ÄR trött. Jag borde gå och lägga mig lite tidigare. 🙂
Men det här passet ger något trots att det inte känns så nu. Underbenen fick en rejäl genomkörare idag och då blir de starkare till nästa pass och DÅ går det snabbare…
Det gäller att se positivt på saken 😉
Precis! det glömde jag ju skriva, framfotalöpning 8km!, det grejar definitivt inte jag just nu. Du kommer vara snabb som en vinthund lagom till premiärmilen 🙂
Hmmm… Det är till slutet av maj som jag vill vara snabb… Jag tänkte vara riktigt långsam på premiärmilen. Det loppet kommer jag ta som ett långpass. Jag förlänger loppet med en mil till efter loppet. Då får man den sträckan som är schemalagd. Smart va? Eller Dumt?
Smart så klart! det står ju på schemat! 🙂
Perfekt… Och ett millopp är ju knappt tillräckligt långt för att byta om för… 😉
Exakt! Det måste ju vara en devis för varje långlöpare med självaktning
hahaha… Det borde stå på ryggen på t-shirten till Stockholm marathon… 😉
Där har du ju en given affärsidé! sälj in konceptet till Stockholm Marathon och ta provision på T-shirt försäljningen! Äntligen en kaxig långlöpartröja! Det vore något för ”nerds on parade” 😀
Det mottot skulle också fungera…
Har redan försökt sälja in en radda idéer till dem men de var svårflörtade. Men jag tror att TSM-linnet är ett resultat av idéerna…
Jag väntar fortfarande på att sportdryckssponsorn ska sponsra TSM-träningarna med dryck. Eller återhämtning…
Jag har en plan kring sportdryckerna. Jag återkommer i ärendet…
Skönt med skitpass – det är då man vet att man lever 😉
Självklart, Sickan!
Jag håller med. Vänta bara tills det blir skunk miles.
Jag är lite som Allan (som han skrev på sin blogg), jag börjar följa schema men jag ändrar alltid dem eller går ifrån dem av olika orsaker. Jag skulle köra 4-timmars programmet nu från dec men efter lite småstrul med benen så gick jag ifrån det. Nu har jag ett hyfsat upplägg i mitt huvud men viktigaste just nu är att jag håller 3 ggr/veckan + 1-3 ggr/veckan styrketräning. Det går dock inte så bra just nu med allt jobb. Löpning ikväll om jag inte kommer hem efter 21 är målet.
Junk-miles är också träning… Och löparknät tackar nog på förhand 😉
(för övrigt håller jag med dig om att fartlek inte alls är en jättekul form av träning, men om Szalkai säger att det är bra så är det väl det då…)
Jag är i behov av att följa schema ganska slaviskt. Annars anpassar jag bort min disciplin och in min lathet…
Hade det inte varit för knäet så hade passet igår blivit ett långintervallpass.