Intravenös lycka

Vilken dag… En vacker, fin och underbar dag. Fåglarna kvittrade i skyn och hararna lekte på gräset. Klarblå himmel och någon minusgrad.

Jag sprang… jag sprang…

Jag förmådde inte hindra min lycka över att springa så farten blev 4:56min/km i 7,7km. Benen var helt härligt hela. Av det onda knäet syntes intet. Passet fyllde mig från topp till tå med en ljuvlig känsla. En sådan lycka kan man nog bara uppnå intravenöst annars.

Handen på hjärtat hade jag förutsatt mig att springa långsamt. Runt 5:30min/km på ett ungefär. Men mina ben kunde inte springa så långsamt. Det var väl glädjen att äntligen få röra på sig som drev upp farten. Jag gjorde flera gånger under passets gång medvetna fartsänkningar men så fort jag började tänka på annat så var det som om det direkt gick snabbare.

Nu är det fredagkväll och helgen väntar. Förra veckan hade jag exakt samma mönster. Avbrutet TSM-pass på söndagen, vila i veckan och sedan ett bra pass på torsdagen. Kommer det innebära att jag kommer bli tvungen att bryta på söndag igen. Är det klokast att skippa TSM på söndag och vila en vecka till? Troligen. Jag har inte bestämt mig än. Men jag tror det lutar åt att jag ändå åker in på söndag och tar det lugnt. Jag är inte helt 100% säker på att det var löparknäet som spökade då… Det kan vara något annat. Vad det är som är knasigt med knäet, hoppas jag att naprapaten ger mig svar på på tisdag. I have great faith in you!

13 svar till “Intravenös lycka

  1. Skönt att du kom iväg på ett skönt pass och att det gick bra 🙂

  2. Det VAR skönt att komma iväg på ett skönt pass, och det GICK bra

  3. Låter helt j-la underbart!
    Men hallå, vad då åka in och ta det lugnt. Funkar säkert! *ironiskt tonfall och höjda ögonbryn*

  4. härligt att läsa om ditt trevliga pass!

  5. Jag vet inte alls vad jag menar med att ta det lugnt. Det går inte så fort på TSM-löpningarna… (enligt min nivå) och då är det att ta det lugnt, tror jag.

    Jag har ingen aning om vad jag babblar om…

  6. Härligt att höra 🙂 Hoppas knät håller sig smärtfritt och fint framöver och jag håller med dig om farten på TSM. Den är lugn och fin =)

  7. Tack! Knäet håller sig smärtfritt än så länge…

  8. Gläds med dig att du fick komma ut och låta benen få springa av sig som kalvar på grönbete… Jag antar att TSM-passet lockar ordentligt och tror inte att någon klandrar dig om du hänger på, inte ens ditt onda knä. Vad jag har hört så ska det bete sig vettigt på söndag 🙂 Kör hårt Masse!

  9. Klart att du ska med. Jag klarar mig inte utan både dig och Karin…

  10. Teflonminnet glömde säga:
    Grattis! Det är så sjukt skönt att komma tillbaka efter sjukdom.
    Tyvärr måste jag ringa min voodoodoktor och säga åt henne att skruva upp temperaturen lite. Jag kan dessvärre inte tillåta att du blir frisk, nämligen…

  11. Man blir ju nästan tårögd när man läser din kärleksprosa till löpningen och att du känner dig frisk! Hoppas det håller hela vägen nu!

  12. Tack… men jag klarar mig utan feber 😉

    Johan: Jag blir rörd… tack…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s