Jag tror att jag blev utkastad idag… Görel-älsklingen tog tag i saken och kastade ut mig… Jag var inte välkommen tillbaka förrän jag hade sprungit en runda…
Jag vet inte om jag var helt odräglig eller vad det var som avgjorde det… Det kan ha varit så att jag var i vägen för henne i köket när hon skulle laga mat… Jag var väl å andra sidan inte direkt svårövertalad heller, tror jag…
Dagens pass blev den gamla vanliga rundan… Idag blev det 7,7km i 5:08min/km med en snittpuls på 158 spm. Farten var lite ryckig… Jag sprang i takt med musiken och vissa kilometrar gick därför snabbare än andra… Det var alltså ingen jämn fart… Allt från 4:50 till 5:30…
Men vänta nu… Är inte det en fartlek jag precis avklarat??? Har jag fartlekt till musik? Vad kallas det? Musiklek?
Passet var riktigt skönt skönt för att vara ett musiklekspass… Eftersom träningsrundan var extracurriculär så kändes ingen press på varken fart eller tid eller längd… Det kunde gått i 6-tempo och det hade ändå varit ett bra pass…
Den extra dos syre som sprutat genom hjärnan under passet, uträtade dessutom ett par frågetecken som jag hade… Det är ju så skönt när en löprunda ger så klara tankar… It’s a marvellous feeling!
42195 
Det har hänt mig ett antal gånger också.
Snarstucken och otrevlig, jag??
Musiklek är det mina barn går på.
Sitter du också och trallar med tant Berit?
Jomen, hur visste du det… klapp och klanglådan kommer fram… Min favorit är tamburinen…
Haha, känner igen det där! Det händer inte så ofta längre men var mer regel än undantag då jag höll på att avgiftas från snuset.
Musiklek är ju perfekt. Finns ju tom musikleksmixar att ladda ner från nätet. Dock har jag aldrig gjort det själv utan kör blint på klockan under fartlekarna.
I vilket fall som helst så lät det som ett skönt frågeteckensuträtningspass.
Görel kanske tyckte att du behövde lite ”uppmuntran” och hjälp på traven?! 😉
Jag klarar inte att springa med musik i öronen, blir bara fullkomligt förvirrad och ska försöka springa i takt till musiken. Jympaledartakterna går inte ur… Imponerad av att du lyckas göra det till en fartlek/musiklek! Kul 🙂
Jag har nästan alltid en Ipod i öronen… Eller i alla fall hörlurar kopplade till en… 😉
Jag tycker att det är lätt att koppla bort att springa i takt… Det är väl det där med simultankapacitet och det manliga könet…
Jajaja, jag sa fel ju 😛 Vänta bara, snart kommer de plyschdressklädda joggarna med just en Ipod i vardera öra!
Jag sa inga namn… Men det var fantastiskt kul…
Well, jag kände mig så träffad att jag erkänner direkt 😉
Det är ju å andra sidan inget att skämmas för… Det ligger närmare i tiden än man kan tro…
Goda skratt bjuder jag alltid på 🙂
Men ja, det är sant. Och inte så lite skrämmande . Ipods i öronen…hua 😉
Jag har svårt att springa utan musik även om när jag kom igång så gjorde jag det. Men redan då tyckte jag det var tyngre och alltid haft lättare att koppla bort ”det jobbiga”.
Det går lättare med musik…