Backpulsning

Jag har under de senaste dagarna ondgjort mig för att snön ligger djup i den backe som jag springer mina backpass i. Det har varit något som bara inte var möjligt att klara av. Backpass OCH djup snö… Men ju mer jag raljerade över den knepiga situationen, desto mer kände jag att det kanske vore lite coolt att testa om det funkade…

Jag satte av ut på en upvärmningsrunda med ett par våfflor i magen. (Jo, det gick bättre för mig än för Niklas). Tre jobbiga kilometrar… Benen var tunga efter långpasset i söndags. Men efter hand lättade det… i snitt höll jag 5:22-fart på uppvärmningen.

Uppvärmningens tredje kilometer slutar uppe där långbackintervallerna börjar. Det var snö där… Det hade inte plogats… Cirka 10cm snö på marken och jag var inte först att gå där. Några pulkspår fanns där också och jag trodde att det skulle gå lätt att springa i spåren… Tji fick jag! Det var rejält ojämnt i spåren och det gick snabbare att springa i orörd snö.

Iterationerna tog 1:[33, 37, 33, 38, 34], Längden på iterationerna har jag sedan tidigare anpassat till 333m. Nerför låg snittet runt 2:11. Maxpuls under iterationerna låg runt 180 spm. Vid normalt väglag ligger snitttiden för iterationerna på 1:20… Det ger en hint om hur kämpigt det var…

Det var klart görbart, men såå jä*la jobbigt. Varje steg släppte fästet och bitvis var det rejält ojämnt underlag. Jag är rejält glad och nöjd med passet… Det var en stapplande och tillfredsställd Masse som avslutade med 3km nedjoggning i ca 5:35-fart…

Vad är sensmoralen? Gunde sa att ”Ingenting är omöjligt, bara olika svårt”. Det är något att ta till sig… Detta samtidigt som Adidas kör med ”Impossible is nothing”