Igårkväll satt jag och läste på jogg.se och någon ställde påpassligt frågan om compressionstrumpor och en annan påpekade att de läst något på någon blogg… Jag kunde inte undgå att skriva ett inlägg på jogg.se om att det troligen var min blogg.
Inlägget ifråga heter Glädje och det skrevs igår (se nedan). Strumporna måste nu tyvärr bytas, för att det var ett hål i ena strumpan som orsakats av den lilla plastbiten som de sätter tvärs igenom strumapn för att den ska hållas på plats på kartongbiten. Irriterande… Irriterade dålig lösning på strumpupphängningsmekanism.
Hursomhelst har det nu på morgonen strömmat in besökare till min blogg från just den tråden på jogg.se. Kul att ni hittade hit och jag hoppas att ni kommer tillbaka snart… Lämna gärna ett avtryck bland kommentarerna. Det efterfrågas tyvärr mejladress där men hitta bara på någon om ni vill vara anonyma… Jag har inget behov av adressen.
För er som aldrig varit här förut kan jag berätta att vi är några stycken löpbloggare som har lite klubben för inbördes beundran och en egen jargong… Och det är ofta MYCKET underhållande att läsa kommentarerna till varje inlägg. Men en varning utfärdas… Familjeliv och arbete kan bli lidande om ni trillar dit!
Annars kan jag bara stämma upp i; Willkommen, bienvenue, welcome!
Join the running suckers!
Visst är det så 🙂 Men underbart är det… Tack för att ni drog ner mig i bloggträsket 😉
Jag är numera också bloggare, mycket tack vara denna och liknande bloggar 😀
Jo varningen är inte överdriven, men sicket träsk. Denna blogg är ju själva sumpmotorn. Suger oss ner , och vi ler hela vägen. 😀
Nog är man fast alltid..
Tre språk! Detta blir bara bättre och bättre!
helt enkelt beroende.
En till här som är fast 😀
Äsch! Ni överdriver… inte…
Jag klarar mig finfint utan Masse!
😀 Räkna alltid med sanningen från Tildo…
Masse – vem är det?
Hmmm… det är en djup existensialistisk fråga som bäst diskuteras någon annanstans…
Och jag som knappt ens hinner läsa hos er längre!! 😦 Ett träsk är det sannerligen. När man har 12 löpar- och träningsbloggar på sin favoritlista (där alla hänger ihop) börjar det bli svårhanterligt… man ska ju hinna träna också 😉
äsch – bloggläsandet är en del av träningen. Kanske Mäster Szalkai avsätter bloggtid i sitt träningsprogram framöver?
Fredrika: Jag förstår dilemmat… Träningen påverkas också… Och jag har fortfarande inte fått ar*let ur vagnen och lägga upp din blogg i min blogglista…
Mia: Men det finns redan där… Det är den tiden som är mellan passen…