Electric banana band

I vår familj har alltid Electric banana band gått varmt. På långpasset i söndags började jag spontansjunga på Byråkratvisan. Det tyckte många var konstigt… De kan ju inte veta att vi pratade om glorifieringen av kontorsarbete. Det var Nix som började med att avslöja att han led av Kontourettes syndrom. Han känner sig plötsligt tvungen att ställa sig upp och ropa kautschuk. Varvid jag började sjunga på ovan nämnda visa.

På en annan del av favoritskivan finns den lite mer kända sången Zvampen. En strof i den texten lyder ” det finns hopp för min kropp…”

Det är däri dagens ämne består. Det FINNS hopp för min kropp. Den är idag mycket piggare än igår. Jag har varit lite tveksam att den ska klara av 28km i 5:15-fart imorgon. Men nu finns det alltså hopp. Det är möjligt att det kan gå. Men då måste jag nog hoppa över dagens pass också.

Benen är tunga idag också för att de ska bli riktigt bra och pigga behövs energi. Jag måste ladda på med kolhydrater. Det har nämligen serverats ganska kolhydratfattig kost och var jag behöver nu är en rejäl laddning pasta. Och eftersom det är jag som sköter matlagningen så är det en lätt match. Det svåra ligger i att hitta på något spännande. Har ni några spännande pastarätter? Dela gärna med er… I’m all ears.