Ett kort inlägg.
Regn. Tungt. Oinspirerande. Roligt. Trevligt. Imponerad av alla andra…
Mer kommer sen. Och jo, visst… Johan vann brödrosten… Om det finns längre… Det kanske är så att brödrosten är virtuell… Ett hedersomnämnande får Helena som slog sin gissade tid med över en kvart och klarade samtidigt tvåtimmarsgränsen…
Min kommentar till min egen insats… At least I got the medal..
42195 
Men det är inte vilken halvmarathonmedalj som helst – jämför tyngden, utförandet, vilken egenskap som helst med Kungsholmen Runt. Den här medaljen kan man stoltsera med, ha på sig till en lat söndagfrukost med familjen ”idag får ni passa upp på Pappa flickor (jag har tre stycken, frun inräknad), Pappa vill ha kaffe, pannkakor och bacon…”
Jag har hittills inte fått som jag velat när jag haft KhR på mig till frukost, det kommer bli ändring på det!
/N, även känd som Taliban-Ninni, eller patriark-Ninni, eller hur det nu var (mer kaffe älskling?)
Masse Boy, oj, oj,oj, du är ”bust i vurlden!!!!
Brödrosten finns kvar 🙂 Johan, du får den när vi ses nästa gång…
Jag såg faktiskt dig på håll när jag skulle leta min påse, men jag tänkte att det kanske är konstigt om man vrålar ”Masse” eller ”Fyratvåettniofemmgk!”
Masse, du gjorde mer än knep medalj. Du sprang starkt och dessutom gav du mig glädjerus båda gångerna jag såg dig springa förbi.
Himla tur att du inte kom i mål på din gissningstid,,,då hade du ju fått tillbaka din brödrost 🙂
Ha ha ha ha ha ha ha ha !!! (gäller de flesta av kommentarna ovan).
Och tack, Masse, för ditt värdefulla stöd två gånger under mitt svåra uppdrag. Det värmde. Nix, han sprang bara förbi han, utan att heja.
Jumper: försök inte! Du missade mig, hur vet du att jag inte försökte heja 😉
Jag erkänner! En jättelik knallröd jacka på en 188 cm lång man kan inte vara lätt att urskilja mot en bakgrund av grå asfalt. Nästa år blir det en gul flagga och en lykta på samma plats. Här (vid ”M”) stod jag förresten:
http://www.jogg.se/default.asp?sida=map&id=132513
”Bara” fick medalj? Nej du, du sprang, du kämpade, du gav inte upp osv. osv. Du gjorde ett kanonbra jobb helt enkelt!!
En klen tröst kanske, men såna som jag blir trots allt imponerade av den tiden, och antagligen var det kämpigt också – det är en bragd!
Ninni: Blev det lyxfrulle? Det borde man få. Jag fick Scones…
Mamma: Tack Mamma!
TLD: Men Masse hade väl funkat… Var det när jag tog mig in och hämtade min påse som du såg mig?
Catti: Som du hoppade och hade dig så kan man inte tro på ryktet om frakturer… Tack för stödet!
Jumper: Jag höll på att missa dig andra gången. Jag var helt borta… Tack för stödet!
Bureborn: Tack… Men inte helt nöjd i alla fall.
Fredrika: Alla som tar sig runt gör en bragd, oavsett tid.
Att ta sig runt på 1:51 med magont som stör är en bragd i sig! Hur mår du idag?
Du sprang tjugoen kilometer. Två komma en mil. Det finns folk som inte kan springa 2 km ens. Du är grym för du ger aldrig upp.
Ibland blir det som man tänkt sig, ibland inte. Varje lopp är en erfarenhet och tillsammans med all träning du successivt lägger bakom dig kommer resultaten komma också. Du kommer igen! Kanske redan på Suffer Island? 🙂
Tjohoo förresten, antar jag! för vandringspriset då.
Karin: Att springa på 1:51 är en bragd oavsett om man har ont i magen eller inte…
Mia: Tack! Jag har sprungit 21km… Och faktiskt på näst snabbaste tiden jag gjort. Eller nja, tredje snabbaste tiden. Vändpunkten på Åland efter 1:49 var näst snabbast…
Johan: Du är så klok!!!
Ja, såklart. Det jag menade var att du dessutom gjorde det med magont. Och det är grymt starkt!
Masse
Mmm, jag såg dig kanske 20 meter bort medan du vandrade omkring bland påsarna
Jag var så borta så det är inte säkert att jag hade reagerat ändå… 🙂