Ett ickepass

Imorse packade jag träningskläderna och tog med mig dem till jobbet. Vid elvatiden gick jag till Niklas jobb och klädde om i omklädningsrummet i företagsgymmet. Tanken var att vi skulle ge oss ut på en kortare löprunda i väldans låg fart. Nu blev det så. Men ändå inte.

Eftersom min klocka låg kvar på jobbet så fick jag ingen mätning på tiden och längden. Vilket i min värld gör att passet inte riktigt räknas som ett riktigt pass. Ett ickepass.

Enligt Niklas klocka sprang vi strax under 5km runt ett soligt Skeppsholmen och Kastellholmen. Fantastiskt skön joggningsrunda. Niklas puls låg under 145 hela tiden, vilket skulle motsvara 155spm hos mig. Passets syfte var att få en genomblödning i musklerna och det uppfyllde sitt syfte.

Efter passet gick vi upp i företagsmatsalen och åt lunch. För mig startade kolhydratuppladdningen där med mycket ris, bulgur och ostkaka. På vägen tillbaka till jobbet stannade vi till på godisavdelningen på NK och fyllde på kolhydratlagren med lyxgodis…

På eftermiddagen hade vi möte och mer godis. Efter mötet serverades svenska färska kräftor. Fantastiskt gott men inte så mycket kolhydrater. Men som tur var så hade min älskling lagat en gryta med ris när jag kom hem. Mycket gott och välgörande.

Imorgon är det dags för en sväng ut till Lidingö. Nummerlappen ska hämtas upp och den sista fasen i uppladdningen inledas. Det är då jag räknar med att bli semiautistisk. Att gå in i den näst sista fasen.

Bacillskräcken är nu så svår att jag inatt kommer att sova i Adrians rum eftersom Görel-älsklingen har lite ont i halsen och håller på att bli jätte förkyld. Hon försöker att hejda förkylningen fast med Baileys istället för whiskey. För whiskey är inget gott och gör ont i halsen att gurgla sig med.

You’ve got to love that woman…