Åland Marathon del2 (Tävlingsdagen)

…Dittills hade jag och mina följeslagare haft en härligt skön tur och och en härligt skön natt och allt hade känts perfekt. Jag sträckte på mig och gick fram till hotellfönstret och tittade ut. Skräckslagen ryggade jag tillbaka! Det var det värsta monster jag någonsin hade sett… (Tildos ord) 

Det var verkligen så. Monstret utanför fönstret var regnet och blåsten. Tegelpannorna smattrade på taken. Jag hoppade i lite kläder och gick ner för att äta frukost. Vis av erfarenheten från förra året tog jag lugnt med maten. En portion korngrynsgröt och lite youghurt och müsli och ett ägg fick räcka. Jag ville inte fylla på för mycket, allt för att undvika nödlandningar under loppet.

Efter frukosten gick vi upp för att göra oss redo för loppet. Den outfit som jag visade upp innan helgen visade sig vara alldeles för kall. Istället så vi ut så här: Foto: Daniel Eriksson Ålandstidningen

Jag hade alltså långa tajts och väst istället (jag är nr87). Och dessutom en buff från Linnéa på huvudet. Kanonskön.

Startskottet gick och vi stack iväg. Ganska snart stack Niklas och Johan iväg men min fart var ändå ganska god. Benen var pigga och troligen var det rätt mycket medvind så milen passerades efter exakt 50minuter och halvmaran efter 1:46:02. Det är endast en minut sämre än mitt personbästa på halvmaran. Dessutom är det årsbästa med drygt fem minuter på distansen. Mitt på vägen stod kon som rundades. 

Från att ligga ganska komfortabelt på farter runt 5:05min/km sjönk farten till 5:30min/km i motvinden. Det var bitvis väldigt blåsigt på vägen hem. Och trots detta kändes det väldigt bra och lätt. Men benen ville inte springa. Det gick saktare och saktare för varje kilometer som tillryggalades. Jag fokuserade på att känna mig lång när jag sprang. Allt för att hålla upp tekniken. Men det var svårare och svårare ju längre tiden gick. 

Eftersom vägbanan lutar för att regnet ska rinna av så blir det en lite snedbelastning i ryggen som jag försökte att minimera genom att springa ute i vägbanan så mycket som möjligt, vilket kan ses på detta foto. 
 Foto: Daniel Eriksson

Här kan man skymta mig bakom det brittiska paret. (Jag slog honom, men inte henne). 

Efter 33km, strax efter Svinryggen, högg det till i höger baklår av kramp. Jag var tvungen att stanna i 20 sekunder och stretcha. Och efter det så hade jag lite känningar men krampen kom inte tillbaka, lyckligtvis.

Tidn gick och tillslut började Mariehamn att närma sig. Jag hade länge legat på en sluttid som skulle bli 3:47, men sekundrarna blev minutrar och tillslut klev jag in på Wiklöf arena och möttes på upploppet av Adrian-10 och Karin som hejade. Klockan stannade på 3:55:18. Pusskalas med Görel-älsklingen och snack med alla andra utbröt på innerplan. Jag tog min medalj och gick för att klä om. På vägen tog jag lite sportdryck för återhämtning. 

På vägen tillbaka till hotellet sade tillslut magen ifrån och sportdrycken fick vattna en buske. En omväg runt Gallerian i Mariehamn på väg till båten gjorde gott för benen. På båten gick vi direkt till bastuavdelningen för bastu och bubbelpoolsbadande. Det var oerhört trevligt och välgörande för benen. 

Middagsbuffén var sedan mycket välsmakande och trevlig. Fast vi blev utkörda lite väl tidigt tycker jag. Efter buffén blev det dags för den sedvanliga taxfreeshoppingen innan vi gick ner till hytterna för att vila en stund. 

Efter vi kom hem slocknade vi alla tre ganska tidigt (kl21). En fantastiskt trevlig helg var till ända. En succé för resedeltagarna, med två segrar, en tredjeplats, en fjärde plats, två sjundeplatser och en elfte plats. Ett antal personbästanoteringar och många, många skratt. Tack för sällskapet! Let’s do this again!

12 svar till “Åland Marathon del2 (Tävlingsdagen)

  1. Motvinden måste ha varit seg. Det har blåst rätt ordentligt i Helsingborg under hösten och det har inte varit skoj att köra långpass i vinden så jag kan bara tänka mig att köra tävling i sån motvind.
    Bra kämpat!

  2. Motvinden var seg som sirap!

  3. Väd härligt det låter…Jag VILL följa med nästa år. Hoppas det blir en resa till!
    Grattis till supertiden oxå!!

  4. Grattis igen! Och tack för löparberättelsen – såna kan man aldrig få nog av. Bara tanken på den där motvinden får mig att rysa.

  5. Starkt jobbat i blåsten! Låter som en mycket lyckad resa, på alla sätt.

  6. Duckan: jag säger inte nej, utan kanske, kanske, kanske…

  7. Var är Janne Holmén?

  8. Men, men, men…. ska vi vänta hela vägen till Stockholm marathon för nästa marareview!?

    Grattis återigen! 😀

    Kör hårt!

  9. Tack för en härlig berättelse. Och än en gång: Grattis till ett finfint PB i snålblåsten!

  10. Berglund: det finns ju t.ex. Vällingby innan dess.
    Tror många kommer att vara sugna på att köra den då det gjorts stora framsteg inom bloggosfären.

  11. Hatten av! Väl kämpat. De positiva splittarna är trots allt de jobbigaste. Är det möjligt att en lugnare utgångsfart hade gett mer ork på slutet och ännu bättre tid. Hur som helst är uppsidan betydande. I övrigt undrar jag liksom DP var din kompis Janne höll hus.

  12. Gud, vad bra du sprang. Nu vet du ju att du kan hålla hög fart i början, utan att tokdö på slutet. Skäms på dem att de ”slängde” ut er från buffen. Har man sprungit marathon, då är man ju kung. Varför förstod de inte det;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s