Träningstveksamhet

Det finns ett antal olika citat och uttryck om löpning. Zatopek ska ha sagt ”Why should I practice running slow? I already know how to run slow. I want to learn to run fast.”

Han blev sen en av de bästa löparna genom tiderna. Ett annat uttryck är ”Du bli bra på det du tränar på.”

Jag är alldeles för dålig på, och ointresserad av löpträningsteori, för att komma med något belägg för mina teorier. Och teorierna är inte ens speciellt välformulerade i mitt huvud, så nu ska jag försöka formulera min teori och samtidigt skriva ner den. 

Vad jag förstår finns det i princip två skolor av löpträning. Den snabba skolan och den långsamma. Den långsamma leds av LSD-löpning och Maffetone-löpning. Man ska helt enkelt bli bra på att springa långt och snabbt genom at springa långt och långsamt, nåja, något hårddraget. Denna skola kan man se inslag av i Mäster Szalkais träningsprogram. Bulkpasset i programmet är 8km i 5:30-tempo, när maran sen ska gå i 4:50-tempo. 

Den snabba skolan framhåller nyttan av korta men snabba pass. Mycket snabbdistans och gradvis längre pass. Jag tror att den snabba skola sliter hårt på kroppen. Lite det-får-bära-eller-brista-mentalitet. Det kan ge bra resultat men det kan ge mycket tråkigheter också.

Två ytterligheter som skulle kunna förenas? En buddhistiskgyllene medelväg? Ja, jag tror det. Och jag tror att det framför allt inte skadar att ta farterna i Mäster Szalkais program och snabba upp dem. Främst i bulkpassen men kanske till och med långpassen. Jag tror nämligen att programmen har lite väl mycket långsamhetsträning i sig. Och det är bra för vissa, men jag tål lite mer belastning och har utrymme för att öka ett snäpp.

Så här långt har jag funderat på teorin. Och som analytiker försöker jag hitta exempel i praktiken. Inte alls svårt. Niklas har en tendens att springa de kortare passen snabbare än vad som anges i programmen. Det gäller i ännu högre grad Karin. Båda två kör ofta dessutom längre pass. Karin springer ofta fler pass än vad som står i programmet under en vecka, ofta extra kvalitetspass med Linnéa. 

Receptet blir således. Fler pass! Längre pass! Snabbare pass! 

How does that sound to you?

7 svar till “Träningstveksamhet

  1. Jag kör ju däremot inte speciellt många pass…
    35 km i veckan – 3 pass i snitt över året. Sällan över 50 – ännu mer sällan mer än 4 pass. Men myyycket kvalitet.

    Man skulle kunna säga att min träningsfilosofi är:
    Pass 1: Långpass
    Pass 2: Tröskel
    Pass 3: VO2-max
    Pass 4-x:lättdistans/återhämtning

    Men visst: fler/längre/hårdare kan aldrig vara fel, bara man håller.

  2. Jag tror variation är bra, att inte vänja kroppen vid en viss fart eller puls utan att träna i en massa olika farter, allt från sprint (200m eller kortare) upp till långpass. Försöker varje vecka få in i alla fall 4-5 olika tempon. De kan vara:

    – Mycket snabbt (koordinationslopp eller sprint)
    – Snabbt (kortare eller längre intervaller)
    – Ganska snabbt (tröskelträning, progressiv distans)
    – Långsamt (långpass, ”vanlig” distans)
    – Mycket långsamt (återhämtningsjogg)

    Man kan även variera farten i ett enskilt pass, tex en progressiv distans som startar mycket långsamt, övergår till långsamt och avslutas ganska snabbt.

  3. Niklas: Men det stämmer väl med min analys? Om man bortser från långpasset så går ofta tröskelpasset och VO2-max-passet snabbare än vad som är målet i programmet. Är det inte så?

    Medeldist: Det är ett kul pass när man ökar farten gradvis.

  4. Enda jag kan säga att snabbdistansen som jag fått gjort nu på hösten har jag svarat väldigt bra på. Oftast såg jag skillnad från vecka till vecka. Så ur ett marathon perspektiv så långa långpass och snabbdistans är viktigt.

    Själv har jag lagt upp ett schema med fem pass i veckan i tre veckor med en fjärde vecka lugn med tre pass. De fem passen består av snabbdistans (i varierande längd), intervaller/backe, långpass och två lättdistans. Så kommer jag köra fram till i mars då det kanske blir ännu mer kvalite.

  5. Det låter som ett bra upplägg tycker jag.

  6. Läss denna reflektion av ”runners-world-jojje” efter hans insats i NYCM. Skrivet ur IronMan-perspektiv men ändå applicerbart på enbart löpning.

  7. Ping: Självinsikt « 42195

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s