Jag springer för att hinna

Allas vår Olle Ljungström!

Fantastiskt bra låt!

Önskelista

Jag har köpt årets första julklapp. Den är till Görel-älsklingen. Och liiite till mig också. Jag vill så gärna berätta om presenten, men kan inte göra det här… För då förstörs allt. Men jag kan inte hålla mig längre. Jag måste få berätta det för någon. Någon mer än Niklas och mamma, och alla jobbarkompisar, vill säga… Jag tror jag ska stoppa en slumpvis utvald person på gatan och berätta… Eller kanske kan man berätta för gatumusikanten?

I helgen fortsätter julklappsinköpandet… Då är det barnen som får sin beskärda del… Vad köper man åt en 15-åring som är så mycket tonåring som man kan vara… Basketsaker? Kläder? Åt en 10-åring är det lyckligtvis fortfarande leksaker som gäller. Men han blir glad åt mjuka klappar också… 

Om någon mot förmodan skulle vilja köpa något åt mig så önskar jag mig:

• DS Trainer strl 44
• Fotpod
• Nya långtajts
• Luvtröja
• Långkallingar
• Gummistövlar
• Startplats i Stockholm halvmarathon (reserverad för bror-Björn)

Men mest av allt önskar jag mig ett friskt och helt 2009… Gute Weinachten!

Schemastart

I måndags började årets träningsschema inför Stockholm marathon. Det rivstartade med  en vilodag. Det är fantastiskt roligt, I alla fall i mitt huvud…

Tisdagen skulle innehålla en 8km runda som skulle ta 42-46minuter. I enlighet med tidigare resonemang om schemat där jag tror att den farten är för långsam för mig så pimpade jag upp min 8,3km-runda till en 39:50. Som vanligt tog jag tillfället i akt och körde lite löpskolning i min löpskolningsbacke. Den tiden är inte inräknad i min runda 🙂

Tillsammans med stretch så har jag två halvkryss denna vecka men inget helkryss i snedstegsutmaningen. På torsdag blir det antingen linnéaträning eller en egenträning hemmavid. Men i varje fall så blir det styrka och löpskolning och stretch vilket kvalificerar mig för att återigen ta tre kryss på en vecka. 

Snedstegsutmaningen är nog det smartaste som uppfunnits sedan skivat bröd. Jag hade aldrig kört så mycket löpskolning och löpstyrka på egen hand. Thanks a lot, buddy!

Inte nu igen!

Igår fick Görel-älsklingen ringa efter polisen, för vilken gång i ordningen minns vi inte. Nej det hade inget med den sedvanliga skottlossningen i Högdalen att göra. Den var mer på den andra sidan av Högdalen. På Karins sida. Igår var det två män och en kvinna som tagit sig in i vår trappuppgång och satt i källartrappen och där kvinnan tog en sil. Trots portkod tog de sig in… 

Jag tror i och för sig att en portkod inte hjälper mot detta klientelet. De kan sedan gammalt postens portkod och tar sig in överallt. Dessutom är vår portkod vansinnigt enkel. 

Görel-älsklingen ifrågasatte vad de gjorde där och hur de tagit sig in. Hon fick till svar att de var nyinflyttade. Tveksamt! Efter detta gick hon upp och ringde efter polisen som dök upp efter en halvtimme men då var pundarna redan borta. I wonder why?

Grattis, grattis, grattis!

Idag hyllar vi i vår familj tre flickor som alla har den goda smaken att fylla år på samma dag. Nej, de är inte trillingar. De är två plus en. 

Grattis kusin-Amanda och kusin- Julia som fyller 12 år idag.  Hoppas ni får en fin födelsadag idag. Vi är ledsna att vi inte kan vara med och fika födelsadagsfika ikväll. En överraskning kommer med Posten idag. (Eller kanske imorgon, man vet ju aldrig). Ni är världens bästa tjejer!!!

Idag fyller även min älskling år. Vi ska inte säga hur många. Sånt gör man inte. Jag älskar dig gränslöst min älskling. Du är också världens bästa tjej! 

Bilden är tagen i somras på mormors strand i Viken. I solnedgången på stranden är livet som bäst. Där är man hemma. 

Happy Birthdays!

Epokbegravning

Tanken var att jag skulle ge mig ut och springa en sväng på fredagskvällen. Men det hanns liksom inte med.

Tanken var att jag skulle ge mig ut och springa en sväng idag på lördagen. Men det hanns liksom inte med.

Idag har vi haft fotbolssavslutning med vårt pojklag. Det var sista gången. Någonsin. Laget upplöses på grund av bristande underlag. Bara 4 killar är intresserade av att fortsätta spela i laget. Det går inte att fortsätta. De andra killarna kommer gå till andra lag eller sluta helt och hållet.

För fyra år sedan startade jag och Görel-älsklingen upp laget och fick snabbt ihop ett lag som till stora delar bestått till idag. Vi har kämpat med killarna i ur och skur. Tränat på vattensjuka fotbollsplaner och skjutsat runt i söderförort. Jag hittar nog varenda grusplan söder om söder. Men det har varit fantastiskt roligt

Nu är det alltså slut och jag känner ett visst vemod men samtidigt en stolthet att vi har kunnat ge killarna, födda 98 i Högdalen/Bandhagen, den upplevelsen att delta i ett lag och spela fotboll tillsammans. Jag tror, och hoppas, att de har tyckt att det varit roligt. Och att de fortsätter att idrotta. Med fotboll eller någon annan sport spelar ingen roll. Bara de sportar.

Genom mitt löptränande så tror jag att jag har gett dem insikten att man behöver inte sluta satsa på en idrott, bara för att man växer upp och inte blir proffs. Man kan satsa på en idrott även om man vet att man aldrig kommer att nå toppen. Men bara för den känslan att man överträffat sig själv och gjort sitt bästa. Jag springer för glädjen i löpningen, precis som killarna spelade fotboll för att det var det roligaste de visste. Det är en viktig insikt för mig. Thank you, guys!

Redo

Jag är redo!

Jag är redo att ge mig ut i löparkläder igen. Jag är redo att än en gång ta andedräktens moln i min mun. Jag är redo att träna.

Men jag får inte göra det idag. Imorgon allra tidigast. Hade jag inte haft en stor rapportering i morgon på morgonen så skulle jag springa in till jobbet. Men ni kan lita på att det inte dröjer många minuter efter att jag har kommit hem förrän jag står ombytt i hallen. You can count on it!

38,5

I torsdags när jag vaknade var jag lite halvsliten och seg. Klädde på mig och gick pliktskyldigt till jobbet. Men framåt 10-tiden kom verkligheten ifatt mig. Jag mådde rejält dåligt och åkte hem och la mig igen. 

24 timmar senare vaknade jag med en feber på 38,5°C. Ont i magen och i huvudet. 

På lördagen var febern borta men huvudvärken var kvar. Igår, på söndagen, var även skallebanket borta.

Idag på tunnelbanan på väg in till jobbet gjorde jag sällskap med Görel-älsklingen och hon tyckte att jag skulle vänta tills på torsdag med att träna igen. Jag lyckades förhandla mig till att få träna på onsdag. Så nu går jag och tittar på det underbara, karaktärsbyggande, snöfallet och längtar efter en löptur. Jag får ännu en gång offra något till väderguden på SMHI för att få behålla lite snö tills dess. Det verkar inte vara några svårigheter, eftersom jag såg en lavin utlösas från ett hustak här inne i stan. I swear, it’s true!

Snö

Det borde nog vara det vackraste ordet jag vet… Snö… Och det är nog det vackraste jag vet med ett rikligt snöfall i kvällen. Och att då få springa en löptur är magiskt.

Om det ändå inte hade varit så förbenat halt. Fötterna sladdade hejvilt och det var bitvis svårt att kunna hålla farten. Vid varje fotkick släppte fästet och den extra skjutsen uteblev. Trots det kunde jag hålla 4:57-fart i snitt, men det var slitigt bitvis. Passet var 8,3km och avbröts av en löpskolning en kilometer hemifrån. Den backe som jag börjat köra löpskolningen i var dessutom snöfri och utan isfläckar… What a bonus!

Croissantfrestelse

Det har varit frukostseminarium på mitt jobb idag. Ca 40 kunder och blivande kunder kom hit och åt frukost och fick lite utbildning. Till frukost bjöds det på smörgåsar och croissanter bland annat. Ingen åt croissanter! Vilket medfört att det finns ett stort överskott av croissanter på köksbordet. Jag älskar croissanter! Men jag är dessutom inne i en viktminskningsperiod och ska definitvit INTE svulla croissanter… Jag har bara ätit en… 

Men jag hör ett mummel från köket av halvmåneformade godsaker som ligger och ropar på mig… Som doa-kör i croissanterna locksånger sjunger vetelängder… Men jag ska vara stark idag. Det har jag bestämt mig för.

Ikväll kommer jag att springa en sväng. Det blir nog lite löpskolning också. Allt för att rycka i snedstegsutmaningens topp. Passet ikväll kommer nog eventuellt att vara av kvalitetskaraktär. Jag känner för att köra backpass… Jag hoppas att de har lagat gatubelysningen på vägen upp mot högdalstoppen. Annars får jag antingen köra passet i mörker eller så får jag hitta en annan backe… We’ll see what I will do?

Kostlära

Idag har jag lärt mig en sak om kosten. Ät inte potatisbullar, blodpudding och lingonsylt, direkt innan du ger dig ut på en löptur. Ingen SOS och inte ens nära. Men ett knip i magen hela vägen. Alla åtta komma tre kilometrarna. Cirka en kilometer hemifrån finns en fin lite backe som är lagom upplyst och bra lutning och lagom lång för ett löpskolningspass. Det blev höga knän, rumpsparkar och mångsteg innan jag fortsatte hem.

Hemma i trapphuset gjorde jag tåhäven. Inne i lägenheten, på Görel-älsklingens pilatesmatta, (när slutar det vara hennes pilatesmatta och börjar bli min löpstyrkematta?) utfördes rygglyft, diagonala situps, rumplyft, Hitlers hund, knäböj och Molotov-steg. Efter det en dusch med lämplig stretchning. Fantastiskt skönt! Och ett kryss i snedstegsutmaningen. (och två halva i minnet)

Nu har jag en deg som står på jäsning som snart ska bakas ut. Ett rågsiktsbröd med krossade linfrön i. Jag har hört att krossade linfrön ska vara extra nyttigt. Jag hade gärna haft i lite solroskärnor, men de var slut. Någon hade okynnesätit upp dem… 🙂 They eat everything they can find…

Miniviloperiod

Jag har de senaste dagarna haft en miniviloperiod. När jag i egentligen skulle gett mig ut och springa i slutet av förra veckan så ställde jag in passen. Jag har känt mig sliten och trött i kroppen och knoppen. Jag har inte alls haft något spring i benen. Nästan som en infektion på gång. Om man ändå hade en portabel-hemma-sänka-mätare som kunde ge besked. 

Eftersom november ändå ska vara en viloperiod så har jag helt enkelt ställt in passen. I fredags var vi visserligen ute i Hellas och sprang 3km-spåret. Men det är ändå inte riktigt fullvärdig träning. Men jag fick inflygande  löpskolning då i alla fall.

Nu börjar jag däremot få lite energi och motivation och det är inte alls omöjligt att det blir en sväng ikväll efter jobbet. Och då ska jag även göra en löpskola, en löpstyrka och en löpstretch för att fylla på i Snedstegsutmaningen. 

Drygt halva november är snart till ända och sen börjar Mäster Szalkais 26-veckors program. Jag kommer att följa 3,5h programmet i år igen, men denna gång kommer det inte att ske slaviskt. Jag kommer att anpassa farterna efter min kropp och även köra egna pass vid sidan om. Det som jag tycker är viktigast i programmet är att hålla koll på periodiseringen mellan tuffa och lättare veckor. Det är lätt att överträna sig om man kör på för fullt hela tiden. And we don’t want that, do we!

B-42

Woohooo!

42!

42 är antalet hela km på ett marathon. B-42 är ett asgrymt bombplan. 42 är antalet år Bror-Björn fyller idag.

42 är ingen ålder på en maradebutant. Tvärtom så tror jag att det är snittåldern på Stockholm marathon. Men du får ingen startplats av mig. Den här gången 😉

Happy Birthday!!!!

Bad

Dagen till ära jobbade jag hemifrån. Jag har en rapport att skriva och då jobbar jag bra hemifrån. Jag hade flaggat för att jag skulle göra det och att jag skulle ta en förlängd lunch för att kunna ta en löptur i solsken.

Nu var det inte så mycket sol, just idag. Och lunchen blev dessutom förskjuten till 1330. Då åkte jag och Görel-älsklingen ut till Hellas och tog en löptur. Hon har under hösten åkt ut dit och sprungit 3km-spåret varje fredag och avslutat rundan med ett bad i sjön.

När Görel-älsklingen började springa lite smått i somras så gick jag bredvid för att hålla henne sällskap. Det är kul att se vilket framsteg hon gjort sen dess. Idag gick det betydligt fortare. Första kilometern tog relativt lång tid då vi gick uppför en brant backe. Den andra kilometern gick på 6:40 och den tredje och avslutande på 6:20. Det är banne mig inte illa pinkat! Jag är rejält impad och stolt över dig min älskling!

Sen att det inte blir så mycket längre än 3km är nästa steg i utvecklingsfasen. Nu ska vi gå ner i fart och förlänga passet. Till att börja med ska vi ta ett par rejält snabba och långa PowerWalks under senhösten och vintern. Sen är det dags att ge sig ut i spåret igen till våren.

Efter passet bar det iväg ner till vattnet för det traditionsenliga doppet. Den första december öppnar den nybyggda bastun igen och då kan man värma sig i den. Jag är lite för harig för att ta ett bad i 6 gradigt vatten och inte ha en varm bastu att värma mig i. Men till vintern har jag som plan att ta ett isvaksdopp. But don’t tell anyone!

Tacksägelsedagen

I det stora landet i väster, (Nej, inte Norge! Längre västerut!) firar de varje år i slutet av november Thanksgiving (iår den 27/11). En dag som vigd för reflektion över det som man är tacksam för i livet. Det kan vi nog alla behöva göra lite titt som tätt. Vi kanske har en svacka i träningen, lite deppig efter ett marathon som sprungits, eller bara lite allmänt höstless!

I måndagens upplaga av Stockholm City intervjuades en professor i företagsekonomi på Handels. Han heter Micael Dahlén och liknar inte alls en professor. Han är faktiskt ganska lik Mäster Szalkai. Han ställer en fråga i slutet av artikeln frågan ”Vad är bättre, en lång lycka eller 14 korta lyckor? Det vore ett ämne för filosofin.”

Vad jag tror att han menar och vad jag är inne på i detta inlägg att man ska lära sig att se det lilla i livet som man är glad för och tacksam över.

Just idag är jag fantastiskt glad för att jag inte har ont någonstans och att jag kan genomföra ett löppass på 8km med 4:50-fart i snitt och därefter ett löpskolningspass, ett löpstyrkepass och en löpstretch. Jag är lycklig över att min älskling klarade sin tenta i finansiering igår. Jag är glad över att ha gjort ett bra jobb idag. Jag är tacksam för mycket små saker som tillsammans adderar upp till en stor lycka. Jag går omkring med ett fånigt leende på läpparna mest hela tiden utan att riktigt veta vad jag är lycklig över. Framförallt är jag nog lycklig över att jag är jag och att jag är det här och nu.

I det perspektivet kan man alltid hitta ljusglimtar i mörkret. Ljuset speglar sig även i en svartmålad yta. You just have to look harder!

Självinsikt

Det tillhör inte vanligheterna att jag kommer till självinsikt. Det är ibland under ett kort ögonblick som en motorväg till själen öppnas och man kan ladda ner insikter. Under gårdagskvällen skrev Berglund en kommentar om att jag sprang med 3:15-gruppen och att man skulle hitta mig på den platsen i resultatlistorna. 

Mitt svar blev då att jag kommer att förbättra mina tider grymt mycket under året. Det kom så naturligt och kändes så rätt att jag inte ens reagerade vad jag skrev. Jag är fullt och fast övertygad att jag kommer att sänka mina tider rejält under året. Det finns inget annat. Härligt med självinsikt!

Jag har egentligen tre punkter som talar för detta:

• Viktminskning med 10kg till sommaren. 6kg återstår.
• Kontinuerlig löpstyrketräning, löpskolning och stretch.
• Förändrad träningsstrategi

Som jag ser det så kan var och en utav de tre punkterna bidra till en tidsminskning på 10minuter på ett marathonlopp. Det ger 30 minuter totalt. Men för att vara blygsam kan jag modifiera det till 25 minuters förbättring, vilket ger en sluttid på 3:30. It will take a lot of hard work, but I will do it.

Söndagsmys

Precis som lördagen började söndagen med att jag tassade upp och gav mig ut i morgonen i löparkläder. Denna gång blev jag upphämtad av Catti och Clarre för att åka med dem till TSM-träningen. Träningen började med ett inspirerande föredrag av Henrik Rüffel. Henrik berättade om sina vedermödor inför loppet i marathon i Paralympics i Peking. 

Efter föredraget var det så dags att ge sig ut på en löptur med 3:30-gruppen. Efter några km stannade vi utanför Rosendals trädgård för löpskolning. Det blev skip, hälspark, mångsteg och utfallssteg. Coach Per instruerade mig i utfallssteget att jag inte hade tillräckligt långt mellan fötterna i utgångsläget och att det medförde att vinklarna i knäet inte blev 90°. Han tyckte sig dessutom se att musklerna runt mina knän borde stärkas och rekommenderade knäböjsövningar. Klockrent! Bara där, på säsongens första TSM-träning, har medlemsavgiften betalat av sig.

Senare på passet, längs med Djurgårdsbrunnskanalen blev det en form av fartlek. Kul, men kanske inte så fartlekigt. Det blev två kortare ruscher under två km löpning. Det är lite för många i gruppen för att det ska ge något. Ett tips inför nästa gång är att dela upp gruppen i två delar. 

Senare på passet delades gruppen sedan upp och vi körde kortare ruscher och kortare jogg under någon kilometer. Det var perfekt. När vi sen kom till Valhallavägens början blev vi omsprungna av 3:15-gruppen. Då hakade jag på dem under sista biten upp till GIH. Skönt att öka farten lite under sista biten. 

Väl hemma efter träningen gick jag och lade mig i sängen. Görel-älsklingen hade bett att få ge mig frukost på sängen. Sen att det var vid tvåtiden spelar ingen roll. Då firades Fars dag med frukost och en fars dagspresent. Jag fick Ken Folletts nya bok En värld utan slut. Det är uppföljaren på Svärdet och spiran som möjligtvis är den bästa bok jag någonsin läst. Ken Follett är min favoritförfattare och varje ny bok från honom är en stor fest.

Men till skillnad från lördagen gick vi ingen promenad på eftermiddagen. Görel-älsklingen var ute på en runda, men jag låg kvar i sängen och tog en tupplur. På kvällen roade vi oss med lite koncernredovisning. Jag vet, det är lite nördigt, men väldigt roligt.

Helgen var extremt lyckad och trevlig.  I can’t wait for the next one!

Lördagsmys

Morgonen börjar med att jag tassar upp och drar på mig löparkläderna. Långa tajts, linnéajacka och linnéabuff. Med en Ipod i öronen springer jag bort längs Magelungsvägen. I Fagersjö tar jag promenadstråket längs med vattnet bort till träbron över till Farstanäs. Följer vägen upp mot Ågestavägen och följer den bort mot Huddinge för att springa hem över Rågsved. En tur som inte alls var planerad men som blev så lyckad. Det var fantastiskt skönt ute och kilometrarna flöt på. Till slut blev det 13,6km, i 5:22-fart.

När jag kom hem duschade jag snabbt och gick till affären och köpte frukostbröd för att väcka min älskling med frukost på sängen.

Efter frukosten gick vi upp och klädde på oss ordentligt och åkte ut till Hellas för ene promenad runt 5km-spåret. Det var många löpare som vi mötte eller blev omsprungna av. Men bara en var kvinna. Vad gör alla tjejer? Jag vet ju att ni springer, men är det otryggheten i spåret som hindrar er? Det är ju hemskt. Ingen ska behöva vara rädd i skogen.

Efter rundan gick vi till Storstugan (restaurangen) för en kopp varm choklad. En riktigt mysig restaurang med klar fjällstugekänsla. Perfekt ställe för en fest för ett 70-tal personer. Ett 40-årskalas eller ett bröllop kanske. Eller varför inte bara en vanlig fest?

Imorgon är det dags för TSM-träning igen. That will be fun!

Helgplanering

– Skönt med helg, suckar Masse, efter att ha jobbat hårt i flera minuter i sträck. Han sträcker på sig och funderar lätt på vad man skulle ta och hitta på i helgen. Han noterar att barnen är hos sin pappa i helgen och att han och sin käresta har en hel helg tillsammans. 

– Om man skulle ta och hitta på något mysigt till på lördag? En lång sovmorgon, med frukost på sängen, kanske? En höstpromenad i skogen på eftermiddagen och en god middag blir bra. Kantarellsoppa kanske? Det vore inte helt fel. Kanske ett glas rött till soppan? Det blir bra!

-Sen får vi se vad söndagen ger. Men den kommer nog att inledas med ett träningspass med TSM. Och tydligen är det ett föredrag före löpturen. Spännande! På söndagseftermiddagen är vi bjudna på afternoon-tea-kalas. Det vore rasande trevligt och vi siktar på att åka dit. 

Med en nöjd blick avslutar Masse sitt inlägg och kastar sig åter in i arbetets värld. He has a dead line this afternoon.

XXX

Jag har tagit ledningen i tävlingen… Med den andra löpskolningen avklarad nu i kväll så fick jag kryssa det tredje krysset. Det har gått av bara farten och jag har tillochmed stretchat två gånger mer än vad man behöver göra. Kan man tänka sig!

Passet idag var det vanliga 7,7km-passet med 4:53-fart denna gång. Och efter passet var det tåskip, hälspark, spjutkastninglöpning, indianhopp. Det var faktiskt riktigt skönt att springa idag och det inte varit för en förrädisk halka på vissa bitar. Det var stundtals Bambi på hal is.

Förövrigt en av mina favoritberättelser om Walt Disney handlar om Bambifilmen. Någon övernitisk kritiker påpekade att det minsann var hjortbocken som alltid gick ut på fältet först och inte hinden, som Disney felaktigt hade med i filmen. Och Walt spänner ögonen i kritikern och säger, ”And they don’t talk either, do they?”